- Project Runeberg -  Jesu Lif /
669-670

(1878) [MARC] Author: Frederic William Farrar Translator: Fredrik August Fehr With: Hans Magnus Melin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXIX. Jesus vid löfhyddohögtiden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

669

89.

JESUS VID IiWIITDDOHOGTIDEN.

670

172. Tempeltrumpeter.

ångest; dock, deras sökande skulle då vara
förgäfves. »Ännu en liten tid är jag när
eder, och jag går bort till honom, som har
sändt mig. I skolen söka mig och icke finna ■
mig, och der jag är, dit kunnen I icke
komma.» Hans fiender förstodo icke, hvarpå
han syftade med dessa ord. Den tid var
ännu icke kommen, då de dem förstodo. Nu
anmärkte de blott hånande, att han kanske
umgicks med den underliga tanken att gå
och lära hedningarne.

Så slutade denna minnesvärda dag; och
på den sista, den stora, dagen i högtiden
stod Jesus åter i templet. Det kan vara
ovisst, huru vida med detta uttryck menas
den sjunde eller den åttonde dagen. Hvar
och en af de sju dagarne, och möjligen äfven
den åttonde, utmärktes af någon glädjerik
och betydelsefull ceremoni. Tidigt på
morgonen samlades folket i templet, och då
morgonoffret blifvit lagdt på altaret, gick en
af presterna med en gyllene kanna ned till
dammen Siloah, som var belägen vid foten

af Zions berg. Under stor högtidlighet
hemtade han der tre mått vatten, hvilka
derefter i jublande procession buros genom»
vattenporten in i templet. Då presten inträdde
inom tempelgårdarne, blåstes med väldig
kraft i de heliga trumpeterna, hvarmed man
fortfor, till dess han uppnått altaret och der
utgjutit vattnet i ett silfverbäcken på vestra
sidan, under det att det hälldes vin i ett
annat silfverbäcken på östra sidan. Härvid
uppstämdes »hallel» (lofsägelsen)*, och när
man kom till versen: »tacken Herren, ty han
är god, och hans godhet varar evinnerligen»
(ps. 118: 1), svängde hvar och en af de
högtidsklädde tempelbesökande sin lulab i
glädjen öfver att tillhöra ett folk, som Gud
på ett så särskildt sätt tagit sig an. På
aftonen öfverlemnade man sig sedan åt en
så liflig glädje under fackeldans och
storartad illumination på templets förgårdar, att
rabbinerna brukade säga, att den, som icke
sett »vattenösningens glädje», öfver hufvud
icke visste, hvad verklig glädje ville säga.

* Ps. 113-118. Det »stora hallel» är Ps. 136.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:32:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jesulif/0355.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free