Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLI. Den blindfödde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
695
JESU hIV.
696
sätt, kunna vi icke säga; men tydligt är, att
de medel, han sålunda här använde, på
intet sätt förringade det underbara i hans
handling.
Tilldragelsen väckte genast, såsom helt
naturligt var, ett icke ringa uppseende.
Mannen var allmänt känd i Jerusalem såsom en,
den der, så länge han lefvat, varit en blind
tiggare; och se, nu hade han plötsligt fått
sina ögons ljus. Mån var utom sig af
förvåning, och gång på gång måste han
upprepa sin berättelse om, huru han blifvit botad.
Men fariséerna förtörnades öfver, att Jesus
hade gjort detta på en sabbat. »Denne man»,
sade någre af dem, »är icke af Gud, emedan
han icke håller sabbaten.» Andre åter kunde
icke fördölja för sig det omöjliga uti, att en
syndig menniska kunde göra sådana tecken.
Då det nu på detta sätt vardt en söndring
ibland.dem, funno de för godt att vända
sig till den helbregdagjorde mannen sjelf för
att spörja honom om hans tanke angående
den man, som hade öppnat hans ögon. Och
då denne helbregdagjorde utan tvekan
uttalade såsom sin öfvertygelse, att mannen i
fråga var en profet, tillkallade fariseerne den
förment blindföddes föräldrar för att på ett
eller annat sätt söka förmå dem till något
erkännande, som vore egnadt, om icke att
upphäfva, så åtminstone att förringa detta
unders storhet. Men icke heller af dem
kunde Jesu fiender locka fram ett svar,
sådant de önskade det. »Vi veta», sade de
blott, »att denne är vår son, och att han
var blind född. Men html han: nu kan se,
veta vi icke, och hvem som har öppnat hans
ögon, veta vi icke heller; han hafver åldern
inne, spörjen honom; han kan sjelf tala för
sig.» De voro fega och ville för egen del
undvika att genom något uttalande till Jesu.
förmån stöta sig med de judiska
myndigheterna.
Åter voro således fariséerna hänvisade
till den blindfödde sjelf. För andra gången
kallade de honom nu inför sig. Han så väl
som hans föräldrar visste, att de judiska
myndigheterna beslutat uttala cherem, eller
bannlysning, öfver hvar och en, som vågade
bekänna, att Jesus var messias; och
fariséerna hoppades förmodligen, att han lätt nog
skulle förmå sig att följa deras råd att »gifva
Gud äran», d. v. s. förneka det skedda
undret och instämma i deras påstående, att
Jesus var en syndare.
Men denne man egde mera mod än sina
föräldrar. Vi veta, hade fariséerna sagt, att
han, nämligen Jesus, är en syndare. Han
svarade och sade: »om han är en syndare,
vet jag icke; ett vet jag, att jag var blind
och ser nu». Derpå började de på nytt sitt
tröttsamma förhör. »Hvad gjorde han dig?
Huru öppnade han dina ögon?» Men
mannen hade fått nog af dessa frågor. »Jag har
redan sagt eder det, och I horden det icke.
Hvi viljen I åter höra det? Viljen ock I
blifva hans lärjungar?» En djerf ironi att
fråga desse stolte rådsherrar, en uppblåst
fariseisk fromhets målsmän, om de ville blifva
lärjungar till den föräktade profeten från
Nazaréth! Tydligen var detta en man, hvars
rättframma ärlighet hvarken kunde nedtystas
eller mutas. Einot en sådan ’visade sig
magtspråk, hotelser och smicker fruktlösa;
de aktade derför skäligt att utbryta i
smädelser. »De bannade honom och sade: du
är hans lärjunge, men vi äro Moses’
lärjungar. Vi veta, att Gud har talat till Moses,
men hvadan denne är, Veta vi icke.»
»Sällsamt», invände .han, »att I icke veten,
hvadan han är, och likväl har han öppnat mina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
