Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLII. Afskedet från Galileen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
717
42. AFSKEDET FRÄN GALILEEN.
718
på det närmaste öfverensstämmande med
dem, hvilka han förut gifvit åt de tolf,
endast att de voro mindre omständliga och
syftade på en kortare tjenst samt icke
innehöllo det nu mera obehöfliga förbudet att
besöka hedningarne och samariterne.
Nämnas må ock, att desse sjuttio icke tyckas
hafva blifvit utrustade med så stor
undergörande kraft som de tolf*.
Och så öfvergaf då Jesus för alltid
Galileen. Han. öfvergaf detta land förkastad af
dess folk, såsom han redan förut hade blifvit
förkastad af Judeens. På många af
forntidens stora städer, på Nineve och Babylon,
på Tyrus och Sidon, på Sodom och
Go-morrha, hade Guds vrede fallit; och likväl,
hade de sett de mägtiga gerningar, som
blifvit gjorda af Jesus i de små städerna vid
det Galileiska Hafvet, skulle de visserligen i
säck och aska hafva gjort syndabättring.
»Ve dig Chorazin», utbrast derför Jesus nu
i afskedets stund, »och ve dig Bethsaida!
Ty om de krafter, som hafva blifvit gjorda
i eder, hade blifvit gjorda i Tyrus och
Sidon, skulle dessa länge sedan hafva suttit i
säck och aska och gjort bättring. Dock skall
det för Tyrus och Sidon varda drägligare i
domen än för eder. Och du Kapernaum,
som har varit upphöjd allt intill himmelen,
du skall varda nedstörtad allt intill
afgrunden». Och domen har efter Jesu
förutsägelse redan gått öfver dessa nejder. Der
förut varit välmående, folkrika städer, der
äro nu endast öde ruiner; knappast
platserna, på hvilka de olika städerna varit
belägna, lämna nu mera med säkerhet
uppgifvas.
Ja, sjelfva det slägte, som då i sitt
öfverdåd förkastade sin frälsare, blef dömdt
* Jfr Matth. 10: 5-42 med Luc. 10: 1—12,
att i bitter men fåfäng ångest påminna sig
de lugna och lyckliga dagar, då menniskans
son vandrade ibland dem. Trettio år hunno
knappast förflyta, förrän det stora romerska
kriget utbröt. De starka fiendtliga hararne
under Vespasianus inföllo i deras leende
land, i hvilket de med eld och svärd
utbredde allmän förödelse. Josephus, den
judiske historieskrifvaren, som i ett särskildt
arbete utförligt redogjort för detta krig,
berättar, att sjelfva sjön Genezareth efter en
sjödrabbning, som på den utkämpades,
färgades röd af blod och blef stinkande af de
många kringflytande liken. Jesu verop öfver
hela detta land gick sannerligen i en
förfårande uppfyllelse.
Full af sorg måste den stund vara för
vår frälsare, då han skildes från denna trakt
Och likväl kunde icke hans gudomliga sinne
länge odeladt hängifva sig åt bedröfvelsens
smärta. Från de oupphörliga motsägelserna,
otron och synden, vände det sig till den
himmelska friden och glädjen, från det
synliga och timliga till det osynliga och eviga,
från mörkret i verlden till Guds ljus. »I
samma stunden», heter det, »fröjdade sig
Jesus i anden». Och hvilken öfverflödande
glädje måtte icke detta hafva varit, då han
nu icke tänkte på domen utan på
barmher-tigheten; då han med osviklig tillförsigt,
med tröstande visshet vände sig till det
»fullkomliga hoppet»; då han förde sig till
minnes, huru det, som var fördoldt för de vise
och kloke, var uppenbaradt för de enfaldige;
då han besinnade, att han icke var sänd till
de få rike • och lärde utan till de många
okunnige och föraktade; då han omtalade
för sina lärjungar, att Fadern hade lagt all
magt uti hans kärleksfulla händer, och att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
