Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLIII. Tilldragelser under vandringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
723
JESU LIF.
724
genom. Samarien hade vår frälsare funnit
samariterne icke blott villige att emottaga
honom och lyssna till hans ord utan äfven
angelägne att qvarhålla honom. Men nu
voro förhållandena andra. Nu vandrade han,
såsom hvar man visste, till den stad, som
de hatade, och till det tempel, de afskydde;
och nu beledsagades han, icke af några få
apostlar, utan af en stor skara menniskor,
hvilka erkände honom såsom sin profet och
messias. Säkerligen skulle han, hade
Gari-zim i stället för Jerusalem varit målet för
hans vandring, hafva rönt ett helt annat
mottagande; men nu, vid tanken på målet
för hans resa och vid åsynen af hans många
följeslagare, uppflammade deras gamla
nationalist så häftigt, att de nekade de trötte
vandringsmännen föda och herberge. Och
då sinnesstämningen hos befolkningen i den
lilla gränsbvn En Gannim var så fiendtlig,
skulle det tydligen hafva tjenat till ingenting
att försöka genomvandra hela Samarien och
närma sig Garizini, dess helgedom. Jesus
tog derför en annan väg och vandrade
tillbaka österut till Jordan dalen. Förkastad i
Galileen, bortvisad i Samarien, vände han
stilla tigande sina steg mot Pereen.
Men desse samariters ogästvänliga
be-teende hade hos de båda Zebedeisönerna,
Jakob och Johannes, väckt en häftig
förtrytelse. »Herre», utbrusto de, »vill du, att vi
säga, att eld måtte komma ned ifrån
himmelen och förtåra dem, såsom ock Elia
gjorde?» De tänkte på berättelsen om Elia
i andra Konungaboken (1: 10 — 12), Hade
han, som endast var en tjenare och profet,
kunnat nedkalla eld af himmelen, huru
mycket hellre borde icke eld af himmelen falla
ned till hans skydd och hjelp, som var son
och messias? De betänkte icke, att Gud har
andra medel än blixt och tordön, genom
hvilka han kan uppenbara sin herlighet. De
hade ännu icke rätt öppet öga för skilnaden
emellan Sinai och Karmel å den ena sidan,
Golgatha och Hermon å den andra. »Jesus,
heter det, »vände sig om och näpste dem
och sade: I veten icke, hvilken andas barn
I ären. Ty menniskans son är icke kommen
till att förderfva menniskornas själar, utan
till att frälsa dem.» Om någon hörde hans
ord och icke trodde, icke dömde derför han
dem (jfr Joh. 3: 17; 12: 47). Och så, utan
ett enda ord af vrede och förbittring, gick
han till »en annan by» (Luc. 9: 56).
Kanske var det vid detta tillfälle — vid
tanken på det motstånd, som Jesus och hans
apostlar nyss rönt, synes åtminstone ett
sådant antagande ligga nära till hands — som
Jesus vände sig till det honom beledsagande
folket för att inskärpa hos dem den sanningen,
att ingen, som ärligt och upprigtigt ville
vara hans lärjunge, kunde hoppas att vinna
bifall och kärlek i verlden, utan fast hellre
endast fiendskap och motsägelse (Luc. 14:
25—33). Hans rätte lärjungar måste, om
så fordrades, slita alla jordiska hand; de
måste, om det gällde, frigöra sig från alla
verldsliga intressen, de måste taga korset på
sig och följa honom. Ett underligt tal, hvars
fulla betydelse de först efteråt fattade! Om
en man begynte bygga ett torn, hvilket han
ej kunde fullborda — om en konung började
ett krig, der blott olyckor och nederlag voro
möjliga — skulle sådant endast bevisa
dårskap och ådraga den, som så betedde sig,
förakt; bättre vore, att de alldeles icke slöto sig
till Kristus, om de icke voro redo att för hans
skull, der sådant af dem begärdes, öfvergifva
allt, hvad de egde, om de icke ville uppoffra
det timliga och endast lefva för evigheten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
