Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLIV. Lärdomar under vägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
735
JESU LIF.
786
Och denna, som är en Abrahams dotter,
hvilken satan har hållit bunden, se, nu i
aderton år, borde hon icke lösas från denna
boja på sabbatsdagen?»
»Och då han detta sade», heter det
slutligen, »blygdes alla hans motståndare, och
allt folket gladde sig öfver alla de herliga
gerningar, som gjordes af honom.»
Gång på gång måste således vår frälsare
frigöra denna Guds kärleksfulla, uråldriga
stiftelse från en hjertlös och oförnuftig
traditions trångbröstade och skadliga
inskränkningar. Men tydligt är, att han fäste lika
mycken vigt vid hvilodagens rätta begående
enligt »frihetens fullkomliga lag», som de vid
den förslöande overksamhet, hvartill de
inskränkt denna dags firande. Den ytterliga
vigt de lade på ett sådant firande, det
raseri, hvarmed de angrepo Jesus, då han
visade någon ringaktning för deras jxälaktiga
sabbatsdyrkan, torde främst vara att skrifva på
räkningen af den omständigheten, att de voro
fästa vid det system af trossatser, som sedan
lång tid tillbaka varit herskande; och det
är lätt att blifva en bokstafsträl, men svårt
att intränga i gudaktighetens väsen; lätt att
lyda en mängd yttre stadgar, men svårt att
under försakelse och sjelfuppoffring vara
Guds vilja undergifven; lätt att insnärja
själen i ett nät af obetydliga yttre sedvänjor, men
svårt att frambära ett upplyst hjertas
lydnad; lätt att vara högmodig och ensidig,
men svårt att blifva andligen fattig; lätt
att vara en asket eller formalist, men svårt
att vara ren och kärleksfull, vis ochhögsinnad;
lätt att vara en farisé, men svårt att vara
*n lärjunge; ganska lätt att tillegna sig ett
system af rabbinska stadgar, men ganska
svårt att älska Gud af allt hjerta, af all själ,
af alla krafter och af all håg. I det Jesus
satte yxan till roten af deras högfärdiga och
inskränkta uppfattning af sabbaten, satte han
äfven yxan till roten af hela den sjelftagna
andlighet, hela det stränga formväsen, - som
de vant sig att anse för religiöst lif. Och
dessa lärdomar, månne de icke hafva sin
fulla betydelse också för oss, då vi fästa vår
blick på åtskilliga af våra dagars
sträfvanden på det andliga området?
Ännu en tilldragelse af enahanda slag
berättas (Luc. 14: 1—G). På en sabbat —
och denna dag var ju judarnes egentliga
gästabudsdag — mottog Jesus inbjudning
till en måltid af en man, som kallas »en af
de förnämste ibland fariséerna», en män,
som följaktligen, måste hafva varit af en hög
samhällsställning och kanske till och med
medlem af sanhedrin. Vår frälsare
samtyckte och kom. Under hela måltiden
bevakades han uppmärksamt. »Fariséerna»
har någon sagt, »egde stor färdighet i
konsten att utöfva spioneri i religionssaker.»
Bland de objudna gästerna, hvilka äfven
denna dag, såsom vanligen i österlandet var
händelsen vid gästabud, stodo i rummet
och betraktade måltiden, var en man, som
led af vattensot. Denne olyckliges närvaro
vid detta tillfälle gaf Jesus anledning att nu
ställa till de församlade lagkloke och
fariséerna den enkla frågan:
»Ar det lofligt att hela på sabbaten?»
De ville icke säga »ja»; men å andra
sidan vågade de icke säga »nej». Hade de
ansett saken oloflig, så hade det varit deras
bestämda pligt att genast säga det, låt vara
också, att de genom ett sådant uttalande å
sin sida gjort allt, hvad på dem berodde,
för att beröfva den arme sjuklingen den
underbara hjelp, som nu yppade sig för honom.
Om de åter icke vågade säga »nej» — vare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
