Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLVIII. Jericho och Bethanien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvad vill du? Hon sade till honom: säg, att
desse två mina söner skola sitta, den ene
på din högra och den andre på din venstra
sida i ditt rike. Men Jesus svarade och
sade: I veten icke, hvad I begären. Kunnen
I dricka den kalk, som jag skall dricka, och
döpas med det dop, hvarmed jag skall
döpas? Då sade de till honom: det kunna vi.
Han sade till dem: min kalk skolen I dricka
och döpas med det dop, hvarmed jag skall
döpas, men att sitta på min högra och på
min venstra sida, det tillkommer icke mig
att gifva utan åt dem, hvilka det är beredt
af min fader».
När de tio hörde, hvad som skett, blefvo
de helt naturligt misslynte på de båda
bröderna, som på detta sätt velat försäkra sig
om ett företräde i herlighetens rike. Då
kallade Jesus dem till sig och lärde dem,
såsom han så ofta förut hade gjort, att den
största äran är den, som vinnes genom den
största ödmjukheten. »I veten», sade han,
»att folkens furstar herska öfver dem, och
att de store hafva magt öfver dem. Så skall
det icke vara ibland eder, utan hvilken som
vill blifva stor ibland eder, han vare eder
tjenare, och hvilken som vill blifva främst
ibland eder, han vare eder dräng; såsom
menniskans son icke är kommen för att låta
tjena sig, utan för att tjena och gifva sitt
lif till lösen för många».
Men redan nalkades de Jericho (Matth.
20: 30-34; Marc. 10: 46—52; Luc. 18:
35—43)[1]. Det var antingen tordags afton
den 7:de nisan eller fredags morgon den 8:de
nisan, som de uppnådde den namnkunniga
staden, som då var välmående och folkrik,
ett af palmer och doftande blommor omgifvet
»Guds paradis», men som nu är rätt och
slätt en torftig och eländig arabisk by.
Någonstädes i granskapet af staden satt den
blinde Bartimeus (Timei son) tillika med en
annan blind och tiggde; och då de hörde
sorlet af den förbitågande folkhopen och
fingo veta, att det var Jesus af Nazareth,
som gick der fram, ropade de och sade:
»Jesus, Davids son, varkunna dig öfver oss!»
Månge af folket ansågo desses högljudda
ropande ovärdigt hans majestät, som nu stod
redo att såsom sitt folks messias göra sitt
intåg i Jerusalem. »De näpste dem, att de
skulle tiga, men de ropade endast desto
mera: Davids son, varkunna dig öfver oss’»
Och Jesus hörde deras rop, förbarmade sig
öfver dem, stannade och lät kalla dem till
sig. Och sedan han frågat dem, hvad de
begärde af honom, tog han på deras ögon
och gjorde dem helbregda, så att de med
återvunnen syn följde honom bland det
jublande folket och prisade Gud.
Det var nödvändigt att göra ett kort
uppehåll i Jericho, innan man begaf sin in
på den stenbundna, af röfvare uppfyllda
hålvägen, som ledde derifrån till Jerusalem,
och som med en längd af två och en half
mil höjde sig från 600 fot under till nära
3,000 fot öfver Medelhafvets yta. Jerichos
invånare utgjordes hufvudsakligen af prester
och publikaner; och en preststad som det
var, kunde man hafva väntat, att konungen,
Davids son, fullkomnaren af Mose lag, skulle
hafva blifvit mottagen i något hus, tillhörigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
