Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLIX. Palmsöndagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
§19 JrcSU
hugg eller slag kunde aftvinga honom andra
ord än dessa samma städse återkommande:
»ve, ve, Jerusalem, ve staden, ve folket, ve
den heliga boningen!» Han tystnade icke,
förrän han sju år senare under belägringen
dödades af en sten från en kastmaskin.
Hans stämma var det sista genljudet af
profetians röst.
Titus hade icke från början ämnat
innesluta staden, men han tvangs dertill af
judarnes hårdnackade motstånd och omgaf då
staden först med en palissaderad jordvall
och sedan, då denna blifvit förstörd, med
en mur. Han ville icke förstöra templet
— ja, han lemnade knappast någon möda
osparad för att rädda det — men han tvangs
att lägga det i aska. Han hade icke för
afsigt att vara grym emot invånarne, men
desses ytterligt fanatiska motstånd förqväfde
så hvarje hans önskan att skona dem, att
han i stället beslöt sig för att söka utrota
snart sagdt hela deras slägte, hvarför han
lät korsfästa dem i hundratal, utsätta dem
i tusental på amfiteatrarne och sälja dem
till slafvar i oräkneliga skaror. Josephus
säger, att till och med strax efter
belägringen ingen i den öde nejden skulle hafva
kunnat igenkänna det förr så sköna Judeen,
och att, om någon jude då plötsligt fått sigte
på staden, han skulle, om han än aldrig så
väl känt den förut, dock ovilkorligt undrande
hafva frågat, hvad det var för en plats. Och
den, som i det nu varande Jerusalem vill
se några qvarlefvor af det Jerusalem, som
fans till på Kristi tid, han måste söka dem
tjugu fot under jorden, utan att dock såsom
lön för sin möda kunna hoppas på
synnerligen rika upptäckter. Endast på ett ställe
qvarstå i dagen några väldiga grundmurar,
egnade likasom att visa hela vidden af för-
lbp. 820
störeisens magt; hit bruka hvarje fredag
en hop fattiga judar församla sig, hvilka,
iklädda sin liksvepning, här älska att dröja
en stund för att begråta sin fallna,
vanhelgade stads svunna herlighet. —
Medan Jesus sålunda gret öfver
Jerusalem och uttalade sin ödesdigra profetia öfver
den stad och det föll?:, som förgätit, hvad
dess frid tillhörde, hade tåget stannat.
Under tiden spred sig i Kidrons dal från hydda
till hydda underrättelsen om det annalkande
tåget, och i stora skaror skyndade
högtidspilgrimerna ut för att möta den store
profeten från Nazareth och sluta sig till den
honom beledsagande folkhopen. Och då han
drog ned för Oljoberget, höjdes på nytt de
jublande hosianna-ropen, och togos på nytt
qvistar af träden och ströddes på hans väg.
Men ibland folket voro äfven någre
fariséer; de togo anstöt af den stora mängdens
hänförda jubel. »Hvad kunde väl dessa
mes-siasrop betyda; hvad denna hyllning, som
nästan uppträdde på ett sätt, såsom gällde
den den store framtida konungen?»
Miss-lynte vände de sig till Jesus och sade:
»mästare, näps dina lärjungar». Men han var
icke sinnad att efterkomma deras begäran.
Han svarade och sade till dem: »jag säger
eder: om de tego, skulle stenarne ropa».
(Luc. 19: 39. 40).
»Och när han kom in i Jerusalem, kom
hela staden i rörelse och sade: hvem är
denne? Men folket sade: denne är Jesus,
profeten från Nazareth i Galileen». (Matth.
21: 10. 11).
Tåget framskred ej längre än till foten
af berget Moriah, tempelberget. Längre fick
ingen framtränga iklädd resdrägt och med
dammiga fötter. Innan man derför hann till
Schuschan-porten, skingrade sig folket Först
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
