- Project Runeberg -  Jesu Lif /
827-828

(1878) [MARC] Author: Frederic William Farrar Translator: Fredrik August Fehr With: Hans Magnus Melin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XLIX. Palmsöndagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hos honom mot den villige anden. »Nu är
min själ bedröfvad», utbrast han, »och hvad
skall jag säga? Fader, fräls mig utur denna
stunden!» Men han tillade: »dock, för den
skull är jag kommen till denna stunden».
Och som han visste, att det att se den mörka
stånden frimodigt i ansigtet var det samma
som att i inre mening göra sig oberoende af
dess skräck och fasor, utropade han nu:
»Fader, förklara ditt namn». För tredje gången
under hans jordiska lif hördes’ en röst från
himmelen. Den sade: »jag hafver det
förklarat och skall åter förklara det».
Johannes säger uttryckligen, att denna röst ej på
samma sätt uppfattades af alla, som hörde
den. Den stora hopen tog den för ett
tordön; andra trodde, att en engel hade talat
med honom. Sjelfva orden förnummos
tydligt endast af några få. Men Jesus sade
dem, att denna röst kom för deras skull,
icke för hans; ty domen öfver verlden, dess
öfverbevisning om synd genom den helige
ande, var uu förestående; nu skulle denna
verldens furste utkastas. Jesus skulle
upphöjas i likhet med kopparormen i öknen;
sålunda upphöjd, skulle han sedan draga
alla till sig. Folket visste dock icke, huru
dessa dunkla antydningar skulle förstås.
»Vi hafva hört», sade de, »af lagen — det
är af gamla testamentet öfver hufvud — att
messias förblifver evinnerligen. Huru kan
du då säga, att menniskans son måste
upphöjas? Ho är denne menniskans son?» Svaret
på dessa frågor kunde endast fattas af
andligt upplysta sinnen; deras voro icke beredda

för slika sanningars meddelande, de skulle
af dem blott hafva tagit anstöt; derför
svarade Jesus dem alls intet på dessa frågor.
Han bjöd dem blott att vandra i ljuset
under den korta tid, då ljuset ännu var med
dem, på det de måtte blifva ljusets barn.
Han vore ju kommen i verlden till ett ljus,
och de ord, han talade, skulle döma dem,
som förkastade honom; ty de orden — hvarje
hans svar på deras frågor, hvarje hans tal
till dem — voro ursprungligen -utgångna från
Fadern, lifgifvande strålar från ljusets fader
och det eviga lifvet.

Men dessa herliga sanningar, dem Jesus
sålunda uttalade, gjorde intet intryck på
hans åhörares hjertan. Folkets
otillgänglighet för alla djupare, verkligt lifgifvande
intryck kastade breda skuggor öfver denna
triumfdags afton. Hans fiender arbetade
allt fort på hans undergång. Han kunde
icke med trygghet stanna natten öfver i
staden, han ville icke heller stanna der. Han
drog sig derför i all tysthet från templet,
dolde sig för sina vaksamma fienders blickar
och gick »ut till Bethanien med de tolf».
Troligen gick han dock icke ända in i byn,
der det väl bland så många bekanta skulle
varit honom omöjligt att förblifva dold; utan
vi hafva väl snarare att antaga, att han med
sina lärjungar sökt skydd någonstädes på det
af oliver beskuggade bergets sluttningar icke
långt ifrån denna by. Han var icke ovan att
tillbringa nätterna i fria luften och kunde
derför med sina apostlar mycket väl sofva lugnt
och stilla i gräset under de skuggrika träden;

*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:32:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jesulif/0434.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free