Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - L. Måndagen i passionsveckan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trasor, oaktadt den vanligaste höflighet hade
fordrat, att han, innan han inträdde i
högtidssalen, hade på ett eller annat sätt, vare
sig genom inköp eller såsom gåfva, förskaffat
sig de nödiga bröllopskläderna.
»Då sade konungen till tjenarne: binden
hans bänder och fötter och kasten honom
i det yttersta mörkret. Der skall vara gråt
och tandagnisslan». »Ty månge», tillägger
Jesus — och det är nu för sista gången han
lägger denna allvarliga, så ofta upprepade
sanning dem på hjertat — »månge äro
kallade, men få utvalde.» (Jfr Matth. 7: 13.14;
19: 30; 20: 16).
Dessa lika tydliga som stränga lärdomar
uppfyllde de öfverste presternas och fariseernas
sinnen med ett allt bittrare raseri. Han
hade börjat dagen med att vägra att
besvara deras öfvermodiga fråga, och han hade
mer än tillräckligt rättfärdigat denna sin
vägran. Hans motfråga hade icke blott visat
hans lugna öfverlägsenhet gent emot det
inflytande, desse hans fiender så högmodigt
tillvällat sig öfver folket, utan hade
derjemte bragt dem till tystnad, i det de för
att skyla sitt skrymteri måst tillgripa
förevändningen af okunnighet. Derpå följde hans
liknelser. I den första af dessa hade han
öfverbevisat dem om deras skrymtaktiga
gudsfruktan, hvilken icke egde någon motsvarighet
i lefvernet. I den andra hade han tecknat
vigten och ansvarsfullheten af deras ställning
samt antydt den förfärliga vedergällning,
som skulle drabba missbruket af den
samma. I den tredje hade han framhållit
både det straff, som de skulle få vidkännas,
hvilka förkastat hans inbjudning, och
omöjligheten af att kunna gömma sig för hans
himmelske faders öga eller täckas honom
genom en blott skrymtaktig och låtsad
lydnad. Dock, desse stolte fäder aktade under
sin värdighet att mottaga lärdomar af Jesus.
Deras inneboende hätskhet emot honom fick
genom hans tal endast ny näring, och de
skulle säkerligen gerna i denna samma stund
hafva gripit honom. Men fruktan höll dem
ännu allt fort tillbaka från att taga det
afgörande steget; Kristus fick oantastad draga
sig undan till sin lugna hviloplats. Dock,
antingen redan samma natt eller tidigt
följande morgon höllo de en ny rådplägning —
såsom de vid denna tid tyckas hafva gjort
nästan dagligen — för att öfverlägga om,
huru de med förenade krafter och efter en
på förhand uttänkt plan skulle kunna »snärja
honom med ord» genom att öfverbevisa
honom om okunnighet eller villfarelse eller
framlocka från hans läppar något den
borgerliga magten förnärmande yttrande,
hvarigenom han slutligen skulle kunna bringas
på fall.
Vi skola i det följande lära känna
utgången af dessa deras stämplingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
