- Project Runeberg -  Jesu Lif /
877-878

(1878) [MARC] Author: Frederic William Farrar Translator: Fredrik August Fehr With: Hans Magnus Melin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LIII. Afskedet från templet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

877

53. AFSKEDET FRÅN TE

TEMPLET,

878

241, Palestinensiska gräs.

herliga liknelserna om de tio jungfrurna och
om de betrodda punden, i anslutning till
hvilka liknelser han sedan i några gripande
drag tecknade bilden af den stora domens
dag, då konungen inför sin herlighets tron
skall församla alla jordens folk för att skilja
dem ifrån hvarandra, såsom herden skiljer
fåren ifrån getterna. På den dagen skola
de, som bevisat den ringaste kärlekstjenst

åt den minste af hans bröder, betraktas,
såsom hade de bevisat den åt honom sjelf.
Men på det att icke denna undervisning
om de yttersta tingen skulle uppväcka deras
gamla oberättigade messiasförhoppmngar,
uttalade han till sist det alla dylika
förhoppningar utan förskoning nedslående ordet,
hvilket nu mera knappast kunde vara
främmande för dem, att nämligen hans lidande
och död. måste föregå allt detta. »I veten»,
sade han, »att två dagar härefter varder
påsk, och menniskans son skall
öfverantvar-das till att korsfästas» (Matth. 2(j: 2).

Så slutade detta Kristi tal till
lärjungarne på Oljoberget; och då solen gick ned,
stod han upp och vandrade med dessa
lärjungar den korta återstående vägen till
Be-thanien. Det var, så vidt vi veta, sista
gången han gick denna väg, och tvifvelsutan
måste denna vandring till Bethanien på
tisdagsaftonen i lidandesveckan hafva medfört
stilla lugn till hans själ. Tanken på den
bittra kalk, som han så snart skulle dricka,
var visserligen — hvem kan tvifla derpå? —
lefvande för honom, men närmast endast
såsom ett kärlekens högsta offer. Icke de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:32:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jesulif/0459.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free