Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LV. Den sista måltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
899
JESU LIF.
900
deras fötter och tagit på sig sin
öfverkläd-nad, intog han åter sin plats vid bordet.
Johannes låg på hans högra sida med
hufvudet tätt invid hans bröst. Närmast
Johannes och främst på nästa dyna låg sannolikt
hans broder Jakob; och till venster om Jesus
torde — att döma af ett och annat drag i
evangelisternas berättelse om denna måltid
— mannen från Kerioth hafva legat,
antingen han nu af egen drift trängt sig fram
till denna plats, eller han på grund af sin
egenskap att ega den gemensamma kassan
sig anförtrodd intog en i yttre afseende i
någon mån framstående ställning inom den
lilla lärjungakretsen. Det ser ut, som om
Petrus haft sin plats öfverst på den andra
bänken närmast till venster om denne Judas*.
När nu måltiden begynt, sporde dem
Jesus: »förstån I, hvad jag har gjort eder?
I kallen mig mästare och Herre, och I sägen
rätt; ty jag är det. Har nu jag, Herren och
mästaren, tvagit edra fötter, så boren ock I
två hvarandras fötter. Ty jag har gifvit eder
ett föredöme, att, såsom jag har gjort eder,
så skolen I ock göra. Sannerligen,
sannerligen säger jag eder: en tjenare är icke
förmer än hans herre, icke heller är ett
sändebud förmer än den, som har sändt det. Om
I veten detta, salige ären I, om I det gören».
Salige de, om de togo vara på den
lärdomen! Salige de, om de förstodo, att
striderna om företräde, att anspråksfullheten,
pockandet på värdighet, magtbegäret m. m.
— att allt sådant var utmärkande för
hedendomens verldsvälde, och att deremot bland de
kristne den alltid är störst,’ som är den
ödmjukaste! Ja, den skulle vara den främste
ibland dem, som för de andras skull gladt
åtoge sig de lägsta sysslor och de tyngsta
åligganden. Och han varnade dem med allt
eftertryck att eftersträfva jordisk lön och
framgång; hans tron, hans bord och rike
voro icke af denna verlden.
»När Jesus hade detta sagt, vardt han
bedröfvad i sin ande.» Han hade talat om
dem, hvilka han utvalt, dock icke om dem
alla.. Inom de högt benådade apostlarnes
krets fans det en, som redan dragit eller
stod redo att draga en förfårande dom öfver
sitt hufvud. I forna tider hade konung
David nödgats göra den bittra erfarenheten,
att en hans närmaste vän blifvit förvandlad
till hans bittraste fiende. Det var
förutsagdt, att det skulle gå honom, som var
Davids son, på samma sätt. »Icke talar jag
om eder alla, jag vet, hvilka jag har utkorat;
men på det att skriften skall fullbordas:
’den, som åt brödet med mig, han lyfte
emot mig sin häl’. Redan nu säger jag eder
det, förr än det sker, på det att, när det
har skett, I skolen tro, att det är jag.
Sannerligen, sannerligen säger jag eder: hvilken
som undfår den jag sänder, han undfår mig,
men hvilken som undfår mig, han undfår*
honom, som har sändt mig.» Likasom den,
som i Kristi namn anammade hans ringaste
tjenare, anammade honom sjelf, så innebar
ock ett förkastande af honom ett förkastande
af ingen mindre än den lefvande Guden; ett
sådant brott var det, som just i detta
ögonblick begicks, och det inom apostlarnes egen
krets.
Nära intill Herren, men utan att känna
sig träffad af dessa ord, satt Judas Iskarioth
full af trots och hat samt förhärdande sitt
hjerta mot den nåd, som den kärleksrike
till och med i detta ögonblick ville erbjuda
honom. Förrädarens närvaro i förening med
* Jfr med afseende på denna framställning Luc. 22: 24—30 med Joh. 13: 1—17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
