Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LVI. Det sista samtalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
919
JESU LIF.
920
sig, att den osynlige icke kan skådas af
dödliga ögon, och. att ingen, som ändlig är,
någonsin med sina blickar* kan hinna den
oändlige; att Guds väsen och egenskaper
endast i det fall af oss kunna fattas, att
kunskapen om dem förmedlas oss på
menskligt språk eller genom betraktandet af de
ting, dem Gud skapat? Och. hade han månne
alldeles undgått att se, att ban nu under
de tre år, under hvilka han vandrat med
denne profet ifrån Nazareth, i sjelfva verket
vandrat med honom, i hvilken Gud sjelf
såsom i ingen annan uppenbarat sig till sitt
innersta väsen, sin nåd och sanning? Kunde
han hafva sett »enfödde sonen, som är i
Faderns sköte», och likväl nu på fullaste
allvar begära att få se denne Fader?
Icke vrede, endast smärtsam förundran
röjdes i Jesu svar: »så lång tid har jag
varit hos eder, och du skulle dock icke känna
mig, Filippus! Den mig ser, han ser Fadern.
Huru kan du då säga: låt oss se Fadern?
Tror du icke, att jag är i Fadern, och
Fadern i mig?»
Han hänvisade dem derefter till sina ord
och verk, såsom de der endast varit möjliga
under förutsättningen af Faderns inneboende
i honom, och öfvergick sedan att undervisa
dem om den helige andes sändande, och
huru denne hos dem inneboende hugsvalare
skulle göra dem till ett med Fadern och
sonen. »Jag skall bedja Fadern, och han
skall gifva eder en annan hugsvalare, att
han skall blifva när eder evinnerligen,
sanningens ande, hvilken verlden icke kan undfå,
emedan hon icke ser honom och icke känner
honom; men I kännen honom, ty han blifver
när eder och skall vara i eder. Jag skall
icke lemna eder faderlöse, jag skall komma
till eder. Ännu en liten tid, och verlden ser
mig icke mer, men I sen mig, ty jag lefver,
och I skolen lefva. , På den dagen skolen I
förstå, att jag är i min Fader, och I i mig,
och jag i eder. Den, som hafver mina bud
och håller dem, han är den mig älskar; och
den, som älskar mig, han skall varda älskad
af min Fader, och jag skall älska honom
och uppenbara mig för honom.»
Men här gjorde nu Judas Lebbeus en
invändning. Han hade icke förstått, att det
himmelska goda endast kan ses af det öga,
som eger andlig synförmåga. Han kunde
icke fatta den sanningen, att Gud endast
kan uppenbara sig för dem, hvilkas sinnen
äro mottagliga för andliga ting. »Herre»,
frågade han derför, »hvad är det, att du
skall uppenbara dig för oss och icke för
verlden?»
Invändningen var på det närmaste
beslägtad med den, som nyss blifvit framkastad
af Filippus, och härflöt likasom denna senare
från en fullkomlig oförmåga att skilja mellan
en genom de yttre sinnena förmedlad och
en på den inre erfarenhetens väg gifven
uppenbarelse. Direkt upptogs dock icke
inkastet af Jesus till besvarande; men i de
ord, hvilka han nu med anledning af denna
Judas’ fråga ställde till sina lärjungar, gaf
han dem alla ännu en gång den sanna
nyckeln till lösningen af Guds rikes
hemligheter, i det han fäste deras uppmärksamhet
på den i lydnad verksamma kärleken. »Om
någon», sade han, »älskar mig, så håller han
mitt ord, och min Fader skall älska honom,
och vi skola komma till honom och blifva
boende när honom. Den, som icke älskar
mig, han håller icke mina ord; och det ord,
som I hören, är icke mitt, utan Faderns,
som har sändt mig.» För vidare
undervisning hänvisade han dem till den hugsvalare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
