Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LVII. I Gethsemane
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öst JESXJ
sorguppfyldt hjerta vandrade framför dem
den tunga vägen, som ledde till hans sista
stora lidande och till hans död (Luc. 22:39).
Blott en enda enskildhet berättas oss
från denna Jesu och hans lärjungars i
nattens stillhet företagna vandring till det
välbekanta Gethsemane (Matth. 26: 31—35;
Marc. 14: 27—31). Det var en varning, som
. mästaren ställde till lärjungarne i allmänhet
och Petrus i synnerhet. Må hända hade
den ensliga vandringen med dess mörker och
tystnad i förening med den oroande känslan
deraf, att förräderiets hand redan var
verksam, gjort sitt till att nu mer än annars
uppfylla deras hjertan med räddhåga och
försagdhet; i alla händelser var det icke utan
orsak, som Kristus, medan de här följde
honom på hans väg, vände sig om och sade
till dem, att de i den natten alle samman
skulle förargas på honom — skulle stöta
sig på honom — så att det gamla ordet
hos profeten Sacharja skulle gå i fullbordan:
»jag skall slå herden, och fåren af hjorden
skola varda förskingrade» (Sach. 13: 7). Och
likväl, i trots af all denna feghet och
försagdhet å deras sida skulle han såsom en
trogen herde gå före dem till Galileen. Alla
förnekade de möjligheten att så kunna
öfvergifva honom, som var deras Herre och
mä-stere; och Petrus, som fruktade, att Jesus
skulle hysa något tvifvel äfven angående
honom, brast särskildt ut i de mest högljudda
försäkringar om sin trohet. »Om än alle»,
sade han, »förargades i dig, så skall jag
dock aldrig förargas.» Var det månne —
så ligger nära till hands att fråga — en
hemlig oro i hans hjerta, som framkallade
dessa tillförsigtliga ord, hvilka nästan stodo
på gränsen af ett bedyrande? Icke ens
upprepandet af den förut uttalade varningen,
att hanen icke skulle hinna gala i den
natten, förr än han tre gånger skulle hafva
förnekat sin frälsare, kunde afhålla honom från
att ytterligare lifligt försäkra, att icke ens
fruktan för döden skulle förmå honom" att
göra sig skyldig till en sådan otacksamhet
och synd. »Skulle jag än», utbrast han, »dö
med dig, vill jag dock icke förneka dig.»
Och Jesus invände ingenting vidare. Under
betydelsefull tystnad och med själen
uppfylld af bedröfvelse åhörde han dessa
frikostigt gifna löften, som så snart skulle brytas.
Så kommo de till Gethsemane, som
ligger knappa tio minuters väg utanför
stadsmuren. Det var en park eller trädgård
(»örtagård»), som förmodligen var innesluten
af en omhägnad; och som detta var en plats,
dit Jesus ganska ofta gått ut med sina
lärjungar, hafva vi allt skäl att antaga, att
stället tillhörde någon af hans vänner och
anhängare. Namnet Gethsemane betyder
»oljepress», och tvifvelsutan har stället
ursprungligen fått sitt namn af en här
befintlig press, som varit afsedd att krossa de
oliver, som här en gång väste på de otaliga .
träden, af hvilka också hela berget erhållit
sitt namn. Den, som en vårdag vid
middagstiden hvilat i någon af En Gannims eller
Nazareths trädgårdar och der under
oliv-och granatträdens, under fikon- och
myrtenträdens skugga inandats den af balsamiska
ångor mättade luften, kan göra sig en
ungefärlig föreställning om, hvad Gethsemane en
gång under sin krafts och herlighets dagar
varit. Och denna plats, som i öster stödde
sig emot sluttningen af Oljoberget och i vester
vette åt tempelberget med dess heliga
gårdar, denna plats var det, som skulle bevittna
menniskans sons, all verldens frälsares,
djupaste själsångest.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
