Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LVIII. Jesus inför de öfverste presterna och sanhedrin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
073
B8. JESUS ISFÖIt DE ÖFVEBSTE PRESTERNA. OCH SAXHEDUIN.
974
— de fyra under Oljobergets cedrar
uppförda salubodarne, i hvilka skedde
försäljning äf inför lagen rena varor, hvilkas pris
man på listigt köpmannavis uppdrifvit till
den grad, att exempelvis dufvor betalades
med ända till ett guldmynt stycket, till dess
slutligen folket vardt befriadt från detta grofva
prejeri genom en Hillels sonsons frimodiga
ingripande. Vi hafva all anledning att tro,
att den handel, som till och med inträngt
under templets pelarhvalf, icke allenast drefs
med deras tillstånd utan äfven i deras
intresse, så att en större eller mindre andel
af den uppkommande vinsten tillföll dem.
Att hindra denna handel var följaktligen det
samma som att beröfva desse andlige herrar
en vigtig källa till inkomst "och förvärf, något
som för dem med deras uppfattning af det
jordiska godas värde var af icke ringa
betydelse. Det fans alltså tillräckliga skäl för
Hannas, hufvudmannen för denna
»huggormasäd», såsom en talmudisk skriftställare så
betecknande kallar Hannas’ hus*, att till
det yttersta anstränga sin magt och sitt
inflytande för att störta en profet, hvars
handlingssätt bidrog att göra honom och hans
mägtiga slägt jemförelsevis fattiga, på samma
gång de mot dem och deras sätt att såsom
o o
tempelväktare handhafva Guds bud och rätter
uppväckte den bättre befolkningens
rättmätiga harm och förtrytelse.
Med känslor af detta slag, med själen
full af bitterhet och hat, var det alltså, som
för detta öfverste presten nu började
förhöret med Jesus. Den omständigheten, att
han icke vågade öppet uttala den innerst
liggande hemliga grunden till sin hätskhet
— ja, att han till och med var tvungen att
för det goda skenets bevarande helt och
hållet lemna den ur sigte — kunde endast
föröka styrkan af hans bitterhet. For öfrigt
tyckes hela hans sätt att förfara vid
ledningen af denna undersökning hafva varit lika
olagligt som någonsin hans förmätna tilltag
att öfver hufvud vid denna tid och på detta
rum skrida till en rättsundersökning, helst
i ett så magtpåliggande ärende. Framför allt
angelägen att uppdikta någon anklagelse för
kätteri, frågade han Jesus om hans
lärjungar och om hans lära. Den tillfrågades svar
innehöll i allt sitt lugn en allvarlig
förebråelse. »Jag hafver uppenbarligen», sade
han, »talat för verlden, jag hafver alltid lärt
i synagogan och i templet, der judarne
komma till samman, och hemligen har jag
intet talat." Hvarför spörjer du miy? Spörj
dem, som hafva hört, hvad jag har talat till
dem. Se, dessa» — härvid pekade han må
hända på några af de kringstående — »veta,
hvad jag hafver sagt.» Det eftertryckliga
upprepandet af ordet »jag» och dess lika
ovanliga som betydelsefulla ställning i slutet
af satsen tyda på ett afsigtligt framhållande
af motsättningen mellan honom, den
anklagade, och dem, hans åklagare. Det var,
som hade han velat säga: »detta
midnattsmörker, denna hemlighetsfullhet, detta
ovärdiga kringgående och gäckande af rättvisan,
detta allt utmärker edert beteende, icke mitt.
Det har aldrig funnits något esoteriskt, något
blott för en liten hop af särskildt invigde
afsedt, i min lära, aldrig något i mina
gerningar, som behöft döljas, och icke ens med
något sken af rätt kan någon för några
hemliga stämplingar förebrå mina
följeslagare. Men hvad gäller månne om dig och
ditt folk i detta afseende?» Till och med
Hannas’ förklarade skyddslingar fingo vid
* Jfr talrnud balli, pesacldm 57 a: »ve Kanans hus, ve dem för deras orrahväsningar!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
