Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LX. Jesus inför Pilatus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1061
60. JESUS INFÖR PILATUS.
1062
och vänta, och om man än icke kunde
berömma sig af att synnerligen mycket hafva
bekämpat sin otålighet, var dock ärendet,
alla ens finter, allt ens pockande till trots,
ännu oafgjordt Man började höra kejsarens
namn nämnas under det allt högljuddare
knotande sorlet. »Skall jag korsfästa eder
konung», hade Pilatus frågat; i sådana
hånfulla ord hade han gifvit luft åt sin vrede
och förtrytelse öfver detta hätska judiska
slägte, som nödvändigt ville drifva sin onda
vilja igenom. »Vi hafva ingen Jconung utan
kejsaren», svarade sadducéerna och presterna
samfäldt, i det de i ett nu läto fara alla
tankar på nationel frihet och sjelfständighet
och alla messianska förhoppningar. »Om du
gifver denne lös, så är du icke kejsarens
vän», ropade folket, ty »hvar och en, som
gör sig till konung, han sätter sig upp emot
kejsar en.»* Pilatus darrade, då hans öra
förnam det ödesdigra namnet: »kejsaren».
Det namnet hade en nästan öfvernaturlig
kraft. Det snart sagdt bragte honom ur
fattningen. Han tänkte på tyranniets hemska
och kraftigt verkande skräckmedel,
anklagelsen för majestätsbrott (crimen Icesce
maje-statis), i hvilken alla andra anklagelser gingo
upp**, och tack vare hvilken konfiskeringar
och tortyrer blifvit så vanliga, och blodet så
ofta kommit att flyta i strömmar pä Roms
gator. Han tänkte på Tiberius, den dystre
gamle kejsaren, som nu på den lilla ön Kapri
utanför den kampaniska kusten dolde sitt
af utslag och sårnader vanställda ansigte,
sina giftiga misstankar, sina hämndplaner
och sina illgerningar. Just vid denna tid
var det, som han hade blifvit uppretad till
en ännu mera blodtörstig och mennisko-
domen. Uppgiften hos Marcus är uppenbarligen den rigtiga, och han har tvifvelsutan hemtat den från Petrus,
som bibehållit tillräcklig sinnesstyrka för att gifva akt på tidens gång under denna sorgens dag. Men det
skulle dock möjligen kunna antagas, att Johannes här räknar timmarne efter romersk sed från midnatten,
och att han sålunda menar morgonstunden kl. 6. Detta tyckes åter vara allt för tidigt, likasom det andra
allt för sent. Ty Johannes säger sjelf, att det var morgon, då Jesus fördes frän Kaifas till Pilatus; och det
myckna, som deruppå följde, kunde ju icke så snart medhinnas. Dock bör man härvid icke lemna obemärkt,
att uttrycket morgon är ett ganska rymligt uttryck. Ty så kallades morgonväkten, som börjades kl. 3 på
natten och slutade vid soluppgången. Det är således icke alldeles otänkbart, att förhandlingarne med Pilatus
kunna hafva försiggått mellan 3 och 6 på morgonen, och att Pilatus kort efter soluppgången bestigit
tribunalet och afkunnat dödsdomen. Mera-vågadt är det ätt ändra texten hos Johannes efter några gamla
handskrifter, hvilkas läsart sjelf kan vara ett korrektur efter Marcus, eller att med Eusebius och andra antaga
ett skriffel från begynnelsen, hvilket skulle hafva uppkommit redan i de första afskrifterna genom förvexling
af de hvarandra liknande tecknen för talen 3 och 6. Men då man betänker, att dessa förklaringar ändå icke
undanrödja alla svårigheter, att deremot alls inga svårigheter blifva öfriga, om man tillåter, att den inom
sig fullt samstämmiga berättelsen i alla fyra evangelierna får vara i fred för det obehöriga herraväldet af
en i förbigående framkastad siffra, uti hvilken af en eller annan orsak något fel kan ligga; så torde man
böra anses både berättigad och förpligtad att hålla sig till det tydliga och klara sammanhanget i saken, det
må gå med siffran huru som helst. Vid tillämpning af denna billiga grundsats ordna sig händelserna
sjelfmant på följande sätt: sedan judarnes råd vid soluppgången kl. 6 öfverlemnat Jesus^åt Pilatus, åtgingo tre
timmar, innan den efter flerfaldiga underhandlingar och försökta undanflykter af ståthållaren afkunnade
dödsdomen sattes i verkställighet, hvilket skedde kl. 9 pä dagen. Efter 6 timmars dödslidande på korset, och
sedan en tre timmars skymning inträdt från raiddagen, uppgaf Jesus sin anda kl. 3 eftermiddagen, hvarefter
de trenne återstående timmarne af dagen upptogos af nedtagandet från korset och de det samma föregående
Underhandlingarne med Pilatus särat till begrafningsanstalternn, hvilka genom den kl. 6 om aftonen ingående
sabbaten afbrötos.»
* Konung Agrippa I bär på sina mynt namnet filohakar (»kejsarvän»).
** Majeslalis crimen omnium accusationum complementum erat (»beskyllningen för majestätsbrott
brukades till fullständigande af alla andra anklagelser»), säger Tacitus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
