Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LXI. Korsfästelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1089
61. KOBSFÅSTELSEtf.
109Ö
tjena andra till skräck och varnagel, icke
kan hafva valt en plats, som låg allt för
undangömdt och lågt, utan fast hellre en,
som hade öppen utsigt vida omkring.
Beträffande Golgathas läge åter, så hafva hela
böcker skrifvits derom, utan att man ändå
lyckats komma till något bestämdt resultat.
De uppgifter, vid hvilka vi i detta afseende
hafva att hålla oss, äro allt för få och
knapphändiga för att kunna leda till det önskade
målet. Traditionen kan lika väl vilseleda
som föra på de rätta spåren. Osannolikt
är derför icke, att den verkliga platsen ännu
ligger begrafven under den många famnar
höga massa af grus och mylla, som under
tidernas lopp i följd af de många
ödeläggelser, for hvilka staden varit utsatt, hopat
sig öfver den ursprungliga terrängen. Den
branta bergshäll, hvilken vi så ofta se
framställd på våra taflor öfver Kristi korsfästelse,
faller likasom en otalig mängd andra hit
hörande föreställningar inom diktens och
legendens område*. Allt, hvad vi för
närvarande veta om Golgatha — troligen också
allt, hvad vi någonsin skola komma att få
veta derom — är, att det låg utom
stadsporten. Kristi religion är andlig; den
behöfver inga reliker för sitt bestånd; den är
oberoende af tid och rum; den säger icke
* Så finner man icke sällan Adams liufvudskalle afbildad vid foten af korset. »Ibi erectus est medicus,
ubi jacebat segrotus» (»der upphöjdes läkaren, hvarest den sjuke låg»), säger Augustinus. Origenes jemför
1 Kor. 15: 22: »såsom alle dö uti Adam, så skola ock alle i Kristus varda lefvande gjorde». Det fans en
legend, att tre droppar af Kristi blod föllo på Adams liufvudskalle, hvarigenom Adam erhöll kraften att
uppstå ifrån de döda i enlighet med en gammal i Efeserbrefvet anförd profetia (Efes. 5: le). Nämda ställe
hörde nämligen Hieronynras tolkas på följande sätt: »vaka upp Adam, du som sofver .... och Kristus skall
vidröra dig» (enligt en läsart epipsausei i stället för den rigtiga epifausei).
** Korsfästelsen såsom dödsstraff afskaffades af Konstantinus. — I öfverensstämmelse med den bland
judarne rådande uppfattningen af korsfästelsestraffet såsom något i hög grad vanärande omtalas vår frälsare
på några ställen i talmud under namnet taluj (»den hängde»), likasom ock de kristne kallas ohede taluj
(»den hängdes tillbedjare»), ehuru enligt den i talmud förekommande fabeln om vår frälsares död denna
skall hafva tillgått så, att Jesus först stenades och derefter upphängdes på trä.
*** Marcus kallar denna dryck »vin blandadt med myrrha» (Marc. 15: 23), Mattheus »ättika (enligt en
annan läsart »vin») blandad med galla» (Matth. 27: 34). Stället hos Mattheus innehåller en tydlig anspel*
60
till de sina: »se här!» eller: »seder!»; den
säger i stället: »Guds rike är invertes uti
eder».
Huru ytterligt rått och upprörande än
korsfästelsestraffet var, såsom det ock nu
för femton hundra år sedan har blifvit
af-skaffadt**, så brukade dock härunder ett
par mått och steg vidtagas, hvilka förråda
en gnista af mensklighet. En sedvänja i
detta hänseende hade särskildt vunnit
burskap inom Judeen, en annan utöfvades då
och då af romarne i hvilket land som helst.
Den sist nämda bestod deruti, att man gaf
den lifdömde ett slag under armhålan,
hvilket, utan att förorsaka en genast inträdande
död, dock påskyndade dödens annalkande.
Om detta behöfver dock här icke vidare
ordas, då det af en eller annan orsak icke
förekom vid detta tillfälle. Den först nämda
deremot, som tyckes hafva judendomens
mildare sträfvanden att tacka för sin uppkomst,
och som härledde sig från en lyckligt
funnen rabbinsk tydning af Ordspråksbokens 31
kapitel och 6 vers — »gif starka drycker
åt dem, som skola förgöras, och vin åt
bedröfvade själar» — bestod- deruti, att man
strax före sjelfva dödsstraffets utförande gaf
den dömde en dryck vin, försatt med något
starkt döfvande medel***. De förmögnare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
