Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LXII. Uppståndelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1181
JESU LIF.
1132
hela den hedniska gudaverldens bländverk,
besegrade konungar och härar och
underlade sig verlden?
Huru kunde en sådan styrka uppväxa ur
en sådan svaghet? På en dylik fråga är
endast ett svar möjligt. Det svaret lyder så:
hela denna genomgripande förändring kom
till stånd på grundvalen af Kristi
uppståndelse ifrån de döda Uppståndelsens under
allena förklarar lärjungarnes trosvisshets och
verldens pånyttfödelses under. »Om vi å
ena sidan betrakta den allmänna bespottelse
och smädefulla död, som betecknar
afslutningen af vår frälsares åteiiösningsverk på
jorden, och å andra sidan fästa oss vid de
gudomliga egenskaper och
företrädesrättigheter, som tillerkändes honom icke i trots af
utan tvärt om såsom en följd af detta lidande
och denna smälek, så skola vi snart inse
omöjligheten af att med hvarandra förlika
dessa så motsatta förhållanden utan
antagandet af en mellanliggande tilldragelse,
hvilken både var lika verklig som Kristi
lidande och dessutom herlig nog för att
överglänsa bedröfvelsen dervid.»*
Solen var nu vid randen af horisonten,
och sabbatsdagen ingick Och »denna
sabbatsdag var stor», en särskildt högtidlig
sabbat, emedan den på samma gång var
veckosabbat och påskdag (Joh. 19: 31; 3
Mos. 23: 7; 5 Mos. 21: 22. 23). Judarne
hade vidtagit alla försigtighetsmått för att
förekomma vanhelgandet af en sådan dag, och
de voro angelägne om, att, så snart man
förvissat sig om de korsfästes död, deras
kroppar måtte nedtagas från korsen. Om deras
begrafning bekymrade de sig icke; omsorgen
härom öfverläto de utan vidare åt möjligen
till hands varande vänner och fränder till
de aflidne. Dem stod det fritt att nedlägga
missdådarne i deras namnlösa grafvar. De
voro icke heller vid detta tillfälle sene att
taea hand om de korsfäste. Dock blef Jesu
O
döda kropp längst qvarhängande på korset,
emedan en person, som icke lätteligen kunde
afvisas, hade gått till Pilatus för att erhålla
tillåtelse att deröfver förfoga, såsom honom
för godt syntes.
Denne i fråga varande person var Josef
af Arimathia**, en rik man af hög rang och
ett tadelfritt lefverne, en framstående
medlem af judarnes höga råd. Ehuru en viss
medfödd skygghet och försagdhet ända
hittills tyckes hafva afhållit honom från att
öppet bekänna sin tro på -Jesus, hade han
likväl aktat sig att göra gemensam sak med
de öfrige rådsherrarne, då de dömde Jesus
till döden. Han var icke delaktig i deras
brott. Och det mod, som förut hade fattats
honom, det gafs honom nu, då sorgen och
förtrytelsen öfver hvad, som skett, vunnit
insteg i hans själ. Det var nu för honom
för sent att betyga sin tro på Jesus såsom
en lefvande profet; så ville han då
åtminstone efter hans död lägga i dagen sin
hängifvenhet för honom, som fallit såsom det
* Westcott, »Gospel of the Kesurrection», p. III. Han tillägger: »om Kristus icke uppstod, så hafva vi
icke blott att förklara, huru tron på hans uppståndelse kunnat uppkomma, då dock lärjungarne i sin djupa
nedslagenhet visserligen icke hyste några förhoppningar af detta slag, utan ock, huru den kunnat så stadga
och rotfasta sig, att desse lärjungar, oaktadt de såsom judar hade blifvit uppfostrade i den strängaste
monoteism, funnit sig föranlåtne att bekläda Jesu person och lif med utmärkande kännetecken, sådana aldrig
tillförene fallit på någons lott».
* Arimathia, eller Rama, är en plats af tämligen ovisst läge; möjligen hafva vi att härunder förstå
Kama i Benjamin (jfr Matth. 2: 18), möjligen Ramathaim i Efraim (jfr 1 Sara.. 1: 1); men i intet fall
återfinnes detta Arimathia i det nu varande Raraleh i Dan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
