Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Jesus och Hillel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1181
3. JESUS OCH HILLEL.
1182
det ser ut att blifva en mulen dag». I det
samma blickade de upp och blefvo varse
utanför fönstret någonting liknande en mensklig
gestalt, fullständigt begrafven af det under
natten inträffade ymniga snöfallet. Det var
Hillel. Han hade under den föregående dagen
icke haft någon arbetsförtjenst, hade
följaktligen icke heller haft något att gifva
dörrvaktaren för att få komma in och derför också
utan förskoning blifvit utestängd. Men då han
det oaktadt icke ville gå miste om de store
mästarnes undervisning, hade han i
skymningen krupit upp i fönsternischen till deras beth
midrasch och der, trött och stelfrusen som han
var, blifvit begrafven under den väldiga
nedfallande snömassan. Honom, halfdöd af köld
och hunger, framdrogo de nu till kaminen för
att genom gnidning med olja och andra
åtgärder återkalla honom till lif och helsa. De
sade: »han är värd, att man för hans skull
sätter sabbatsbudet å sido».
2. En hedning kom en gång till
Scham-mai och sade till honom: »gör mig till en
proselyt; men du måste lära mig hela lagen,
medan jag står på ett ben». Schammai blef
uppbragt, gaf mannen ett slag för örat och
bad honom ögonblickligen draga sina färde.
Den främmande mannen kom då till Hillel och
framställde inför honom samma begäran, hvarpå
Hillel, utan att ett ögonblick låta sig rubba i
sitt lugn, gaf honom det svaret: »hvad dig
icke sjelf är behagligt, det gör icke heller din
nästa. Detta är hela lagen; allt det öfriga
är blott utläggningen deraf. Gå och- lär dig
detta». *
3. »Jag håller vad med dig», sade i
Jerusalem en man till sin vän, »om 400 zouzim,**
att du icke är i stånd att få Hillel ond.»
»Sagdt och gjordt!» utropade den andre. Det
var en fredags eftermiddag, och Hillel var just
sysselsatt med att tvätta sig och kamma sitt
hår för den ingående sabbaten. Vid denna
opassande tid och utan iakttagande af de
ringaste sedvanliga höflighetsbetygelser ropade
plötsligt mannen utanför hans dörr: »är Hillel
der?» »Min son», svarade Hillel lugnt och
saktmodigt, i det han hastigt kastade öfver
sig sin mantel och gick ut, »hvad är din
åstundan?»
»Jag har en fråga till dig», svarade
grobianen.
»Så fråga då, min son».
»Hur kommer det sig, att babylonierne
hafva sådana gement fula klotrunda
hufvud?»
»En vigtig fråga, min son», sade Hillel
skrattande; »det kommer sig deraf, att de icke
hafva några skickliga jordegummor.»
Den frågande vände honom derpå ryggen,
aflägsnade sig och var borta en timme. Sedan
kom han åter tillbaka och ropade såsom förut:
»är Hillel der? Är Hillel der?» Åter gick
denne ut, insvept i sin mantel, och sade: »min
son, hvad är din åstundan?»
»Jag har en fråga till dig».
»Så fråga då, min son».
»Hur kommer det sig», sade då grobianen,
»att thermudianerne *** hafva sådana små
plirande ögon?»
»En vigtig fråga, min son; det kommer
sig deraf, att de bebo vidsträckta sandöknar».
Den frågande aflägsnade sig ännu en gång
för att efter en timme åter förnya samma oförr
skämda uppträde.
För tredje gången kom Hillel ut, insvept
i sin mantel, och sade: »min son, hvad är din
åstundan?»
»Jag har en fråga till dig».
»Så fråga då, min son».
»Hur kommer det sig»,
frågade då gro-
* Äfven här visar sig det orimliga uti att tillägga frågan om »originalitet» i och för sig en allt för stor
betydelse. Samma grundsats som denna finna vi nämligen uttalad icke blott i allmänna ordalag i
pentateu-chen utan äfven i Tobie bok, der det kap. 4 vers 16 uttryckligen heter: »hvad du icke vill, att man skall
göra dig, det må icke heller du göra någon annan». Tobie bok författades dock efter all sannolikhet
omkring två århundraden före Hillels tid. Men ännu tidigare och äfven från hednaverlden hemtade paralleler
hafva blifvit uppvisade.
** Zouzim voro mynt, som hade sitt namn efter ett på dem pregladt Zeushufvud. Efter all sannolikhet
motsvarade de i värde en denar (omkring 45 öre).
*** Efter all sannolikhet en felskrifning för thadmuricmerne, invånarne i Thadmor (Palmyra).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
