Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Var vår frälsares sista måltid med sina lärjungar en verklig judisk påskmåltid?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
808. Ädelsten (i originalets dubbla storlek) med kristna symboler från det fjerde århundradet.
4. Om Jesu sista måltid var en vanlig
judisk påskmåltid, och Jesus följaktligen
korsfästes på den första påskdagen, skulle
Jerusalems höga råd hafva handlat i rak strid emot
sin egen vunna insigt, att det var oklokt och
föga rådligt att döda Jesus på högtidsdagen,
emedan ett upplopp då lätt kunde uppstå ibland
folket (jfr Marc. 14: 2). Men å andra sidan
kunna vi i denna omständighet, för den
händelse Jesu måltid hölls dagen förut, se en
förklaringsgrund, hvarför judarne läto sig så
angeläget vara att med all magt påskynda den i
fråga varande domens fällande och
verkställande.
5. Herodes Antipas lät visserligen under
de osyrade brödens högtid gripa Petrus ock
sätta honom i fängsligt förvar, men han afhöll
sig sorgfälligt från alla vidare åtgärder med
afseende på den fångne, till dess att högtiden
gått till ända (jfr Apostlag. 12: 4).
6. Synoptikerne tala väl vid redogörelsen
för Jesu måltid om bröd och vin, men icke
ens den aflägsnaste häntydning göra de på
förhanden varon vid detta tillfälle af något lam,
hvilket är så mycket mera anmärkningsvärdt,
som detta tydligen i annat fall skulle bäfva
utgjort huvudbeståndsdelen af måltiden*.
7. Af den brådska, som enligt den
ursprungliga anordningen borde utmärka ätandet
af påskalammet — »I skolen äta det, såsom
de der hasta till vägs», heter det i 2 Mos. 12:
11 — förspörjes vid denna vår frälsares måltid
ingenting. Dock medgifva vi gerna, att denna
omständighet möjligen har mindre att betyda,
enär i detta afseende seder och bruk under
tidernas lopp kunde hafva undergått förändring.
8. Åtskilliga enstaka stående uttryck i den
evangeliska berättelsen — såsom: »min tid är
hårdt nära» (Matth. 26: 18), eller: »jag har
med mycken åstundan hegärt äta detta
påskalammet med eder, förr än jag lider» (Luc. 22:
15) — tyckas, till en viss grad åtminstone,
häntyda derpå, att den i fråga varande
måltiden i sjelfva verket var en anticipering af
den egentliga påskmåltiden, som först hade att
ega rum en dag senare. —
Af allt detta draga vi nu, såsom redan
nämdt är, den slutsatsen, att vår frälsares sista
måltid med sina lärjungar icke var en vanlig
judisk påskalamsmåltid. Jesus åt sin måltid
på aftonen af torsdagen den 13:de nisan, det
är med andra ord vid den tid, då enligt judisk
räkning den 14:de nisan begynte, under det
att deremot den judiska påskalamsmåltiden
först åts vid samma tid påföljande afton, det
är enligt judisk räkning vid ingåendet af den
15:de nisan. Men genom en lätt förklarlig
identifiering kom efter hand vår frälsares sista
måltid, hvilken var en quasi-påsk, en ny och
kristen påsk, att för någres, och ibland dem
synoptikernes, föreställning sammanfalla med
judarnes vanliga påskalamsmåltid. Det är detta
missförstånd, som Johannes vill berigtiga genom
sin skildring af det verkliga saksammanhanget.
* Hade här funnits .något lam, skulle i enlighet med de judiska föreskrifterna Petrus, om icke Jesus sjelf,
hafva varit nödsakad att med egen hand slagta det i tempelförgården och sedan bära det, uppträdt på en
käpp af granatträd, bort på sina skuldror för att stekas helt »med dess hufvud och dess fötter och inelfvor»
(2 Mos. 12: 9). För slagtandet af detta lam voro särskilda och omständliga regler fastställda. Folket fick
endast gruppvis inträde inom tempelförgården, der presterna med guld- och silfverskålar i sina händer för
blodets uppfångande bildade tvenne långa rader, som sträckte säg ända till uppgångon af altaret. Vid sidan
om detta skulle nämligen allt blodet utgjutas i tvenne fördjupningar i marken. Under tiden hördes från
leviternas trappa basunernas klang omvexlande med afsjungandet af hallel. — Det låter svårligen tänka sig, att
presterna denna gång skulle hafva tillåtit en afvikelse från den vanliga ordningen, allra minst för den lilla
krets af galileer, som utgjordes af Jesus af Nazareth och hans lärjungar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
