- Project Runeberg -  Jesu Lif /
1229-1230

(1878) [MARC] Author: Frederic William Farrar Translator: Fredrik August Fehr With: Hans Magnus Melin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Fariséer och Sadducéer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

"** 11. FABISEEÄ

och obestridligt är blott, att faktiskt i
synnerhet de förnäma prestslägtema tillhörde det
sad-duceiska partiet.

Med hänsyn till detta faktum är det en
mycket antaglig förmodan af Geiger (hvilken
han visserligen utgifver för visshet), att
sadducéerna hafva sitt namn af Zadok, öfverste
presten på Davids tid, och sålunda egentligen äro
identiske med zadokiterne. I alla händelser är
denna härledning från nomen proprium Zadok
att föredraga framför den af andra föreslagna
härledningen från adjektivet zaddik (rättfärdig),
då ännu af ingen språkforskare möjligheten af
ett omljud från i till u blifvit uppvisad, under
det att å andra sidan namnet Zadok äfven hos
LXX (Nehem. 3: 29; 11: 11) förekommer under
formen Saddouk, och hos Josephus likaledes
xmder formen Saddoukos. Men måste man nu
en gång gå tillbaka till detta namn, så ligger

Ställninge

Den sociala motsättningen utgör emellertid
blott det mest i ögonen fallande yttre
kännetecknet på dessa båda partier. Deras
egentliga art och väsen framgår af deras olika
ställning till lagen. Fariséerna representera de
lagstränge, hvilka aldrig tro sig kunna visa
för mycken nitälskan om lagens helgd;
sadducéerna de maklige och indifferente, hvilka med
afseende på lagens uppfyllande inskränka sig
ifcOl det allra nödtorftigaste. »Fariséerna», säger
Josephus, »hafva det anseendet om sig, att de
med noggrannhet utlägga lagarne.» »De räkna
8ig till förtjenst den samvetsgranna
utläggningen af den fäderneärfda lagen.» »De föra ett
lif, fullt af umbäranden, i det de i ingenting
gifva efter för böjelsen till beqvämlighet.» Vi
hafva här med ett ord att göra med den
lag-ifrande rigtning, till hvilken första grunden
redan lades af Esra och Nehemia, och som på
makkabeernas tid var representerad genom de
så kallade chasidim. Deras ideal var, att hvarje
israelit skulle vara en lagkunnig (talmid chacham)
och taga på sig lagens ok (öl törd) för att på

H SADDTTCEEB. ^gQQ

det närmast till hands att tänka på öfverste
presten på Davids tid, enär zadokiteme (bene
Zaddk) »äfven sedermera gingo i rang före alla
andra leviter» (jfr Hez. 40:46; 43:19; 44:15;
48: 11), hvaremot notisen i de eftertalmudiska
Aboth de-Rabbi Nathan, kap. 5, att Zadok och
Boethos skulle hafva varit tvenne lärjungar af
Antigonus af Socho, hvilka stiftat sadducéernas
och boethusernas sekter, är af allt för sent
datum för att förtjena vidare afseende.
Resultatet blifver sålunda, att sadducéerna
ursprungligen torde hafva varit ättlingar af öfverste
presten Zadok samt anhängare och partigängare
för dennes slägt, med ett ord intagit ungefär
samma ställning till denna, som de i nya
testamentet omtalade herodianerne (Matth. 22: 16;
Marc. 3: 6; 12: 13) intogo till Herodes och
hans hus.

till lagen.

sådant sätt komma i besittning af »arfvet,
nämligen riket och prestadömet och helgedomen»
(jfr 2 Makk. 2: 17). — Med det stränga lagiska
väsendet stod i sammanhang såsom en
nödvändig följd, att man, så vidt möjligt var,
afsöndrade sig från den hedniska och öfver hufvud
med lagens föreskrifter icke stämmande
omgifningen. Redan på Serubabels och på Esras tid
upptogos endast de i den nygrundade
församlingen, hvilka afsöndrade sig från »landets folks
orenhet» (Esra 6: 21; 9: 1; 10: 11; Nehem.
9: 2; 10: 29). Och hvarför fördes väl
väsentligen hela den makkabeiska striden om icke för
tillbakaträngandet af och afsöndringen ifrån det
hedniska väsen, som allt mera hotade att göra
sig gällande. På ingen tid framträdde detta
sträfvande lifligare och kraftigare än då. Det
är derför ingalunda osannolikt, att namnet
fariséer uppkommit på den makkabeiska tiden, vid
hvilken tid det också för första gången
träder-oss till mötes i skriftliga urkunder. Ty
perti-schim, såsom namnet på fariséerna lyder i
mischna, eller på arameiska perischin (stat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:32:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jesulif/0635.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free