Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
amis hade redan vid stridens början begifvit sig på flykten. De hvita
beslöto nu, utan hopp som de voro, att sälja sina lif så dyrt som möjligt.
Fanjunkare Ronan försvarade sig tappert äfven sedan han, utmattad af
blodförlust, sjunkit ned på sina knän. Kapt. Wells, som vid stridens
början befann sig vid sin slägtings, mrs. Heald, sida, visade hela tiden
den yttersta båld och oförskräckthet. “Vi ha ej den ringaste utsigt,”
sade han till henne, “att komma undan med lifvet. Vi måste här skiljas,
för att se hvarandra åter i en annan verld. Gud välsigne dig!”
Deref-ter rusade han hejdlöst framåt. Plötsligt fick han sigte på en ung
krigare, målad lik en demon, hvilken klättrade in uti en vagn, hvari tolf
barn befunno sig, och nedgjorde dem alla med sin tomahawk. Utan att
tänka på sin egen fara ropade Wells då: “Är det den sortens lek, du
tycker om — att slagta qvinnor och barn — så välan! — jag vill göra
detsamma.” Han sporrade sin häst mot indianernas lager, direkte till
den plats, der de qvarlemnat sina squam och papooses (dibarn), men
förföljdes hett af snabbfotade unga krigare, hvilkas kulor också slutligen
dödade hans häst och sårade honom sjelf. Med ett hiskligt tjut störtade
nu indianerne öfver honom och tänkte spara honom för tortyren. Men
Wells anade detta och sökte derföre genom de mest förhatliga öknamn
förmå dem att ögonblickligen döda sig. Han lyckades. Knappast
hade han gifvit en stolt ung höfding epitetet squaw, förrän denne i sitt
raseri lät tomahawken hvina, hoppade upp på Wells lik, utskar hjertat
och åt upp en del deraf, ännu rykande, med satanisk förnöjelse.
Qvinnorna spelade en framstående rol i denna rysvärda strid. Mrs.
Heald var en förträfflig ryttarinna och visste att handtera ett gevär.
Hon kämpade tappert mot vildarne och fick derunder åtskilliga svåra
sår. Ehuru utmattad af blodförlusten, höll hon sig likväl fast i sadeln.
En indian upplyfte sin tomahawk för att döda henne, men då föste hon
sina talande ögon på bonom och sade, leende och med mild röst, i hans
eget tungomål: “Jag är säker på, att du icke vill döda en squaw.”
Vilden sänkte sin arm, och den hjeltemodiga qvinnan var räddad.
Sergeant .Holts hustru, en storväxt, kraftfull qvinna,var modig som
en amazon. Hon red en vacker, eldig häst, som indianerna fikade efter,
och åtskilliga af dem anföllo henne med bösskolfvarne, i afsigt att stöta
henne ned; men hon handterade det svärd, hon ryckt till sig från sin
sårade man, med sådan skicklighet, att alla deras bemödanden gäckades.
Under indianernas oupphörliga skrik: “Hvilken tapper qvinna!
Hvilken tapper qvinnal Gör henne ingen skada!” blef hon dock slntligen
af mängden öfvermannad och gjord till fånge. Såsom sådan qvarblef
hon under en längre tid bland indianerna, men blef omsider utvexlad.
I denna bäftiga strid hade två tredjedelar af de hvite stupat eller
blifvit sårade och hästar, tross och ammunition gått förlorade. Endast
tjuguåtta från h varandra spridda män funnos qvar att bekämpa fem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
