Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
undvika. Emellertid är detta couptys jordmån öfverallt så präktig,
stenfri, bördig och’jemn att den stora pionier-hären i detta fall icke haft
några större svårigheter på grund af den landspekulation, som gjorde
sig gällande vid tiden för countiets befolkande. Man var i alla fall rädd
för att nedslå sina bopålar i närheten af bolagens stora “kläms,” å hvilka
det var lätt att genom misstag å egen sida eller genom domstolsutslag,
vunna genom bolagens penningar, komma för att sedan varda “vräkt”
med förlust af den tid och möda man der användt.
Såsom redan nämndt, organiserades trakten till county 1837. Den
första domstolen i Henry hölls den 27 Juni samma år. Denna domstols
första akt var att tillåta Charles Atkinson, John P. Hanna och George
Taylor att hålla en färja för fraktande af passagerare öfver Rock-floden
vid Cleveland. Nästa domstolsbeslut bestod uti en bestämmelse att
nämnda färja skulle skattiäggas med $1.50 om året. Den 4 Juni 1838
vardt denna skatt höjd till $5.00, hvilken summa färjans egare kunde,
om de så önskade, afarbeta å den allmänna landsvägen under
“supervis-oms” tillsyn. Vidare beslöts att countiets invånare skulle betala i
procent i skatt å värdet af alla “luståkdon,” hästar, nötkreatur, ur och
annat, hvaremot klockor, mulåsnor, får och svin fingo vara skattfria. Litet
senare ålades hvarje mansperson att nedlägga årligen fem dagars arbete
på de allmänna farvägarne. Henry countys handelslif begynte dermed,
att George Brandenburg fick, emot fem dollars årlig “license”-afgift,
hålla en liten butik i Dayton, hvilket komersiella förslag snart flck en
medtäflare i Cleveland, hvarest Geo. Taylor ville som köpman försöka
sin lycka.
Countiet hade ännu intet säte eller centralpunkt för sin juridiska
myndighet. När denna fråga kom på tal 1837 funnos såsom vanligt
många men niskor, de der hvar och en ansåg, att hans ort var den bästa
och lämpligaste. På grund af dessa olika meningar, som envist sökt
göra sig gällande, har statens legislatur tvänne gånger måst träda
medlande mellan. Af densamma vardt också Cambridge bestämd till
“County-Seat,” sedan den tidigare varit förlagd på två olika ställen.
Något märkvärdigt i historisk väg kan ej sägas hafva inträffat i dessa
dagar. En händelse, som timade ej långt efter connty-sätets
förläggande till Richmond, tjenar emellertid att belysa huru “oskyldiga”
förbrytare orten egde den tiden, som väl förtjenar att benämnas “den gamla
goda,” när den sammanställes med vår. Elden hade kommit lös och
spridt sig till “courthuset,” hvari tvänne arrestanter förvarades. Med
en yxe befriade de hvarandra ifrån sina bojor och började derpå med
allo makt att rädda hvad som räddas kunde af domstolssalens innehåll.
(Hade det varit 20 år senare, så hade naturligtvis deras första tanke varit
att rädda sin egen frihet.) Under detta räddningsarbete skulle den ene
nedtaga domarens å en spik hängande rock, men var sjelf för kort i roc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
