Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bände då att en åldrig qrinna, som tillhörde sällskapet, gick upp och
förskaffade åtskilligt i matväg, hvaraf hon sjelf försåg sig med en
ansenlig del, utsvulten som hon var och angelägen om att rädda lifvet.
Men denna lilla, så naturliga tilldragelse medförde fasansfulla följder.
Qvinnan, som i sitt svultna tillstånd hade ätit för mycket af föda, som
var för henne alldeles ny, hade ej förr kommit ombord igen, innan hon
häftigt angreps af asiatisk kolera, hvaraf hon afled efter några timmar.
Men detta var ej det värsta. Den sålunda utbiutna sjukdomen spred
sig genast ibland hela sällskapet, så att innan fartyget hade ankrat i
Milwaukees hamn hade 50 a 60 personer aflidit och begrafvits i
Michigans vågor.
Hr C. Blanxius, en gammal svensk-amerikanare, som nu bor i
Chicago men då bodde i Milwaukee, omtalar att han, sedan han hört att en
laddning landsmän låg i hamnen, begaf sig dit och gick ombord å
fartyget. Den syn, som då mötte honom, lär hafva varit förfärande. Öfver
däcket lågo strödda döde, döende och sjuka om hvarandra, utan vård
och läkarebjelp, medan de ännu oangripne befunno sig i förtviflad
hjelplöshet, icke vetande hvad de kunde eller borde göra för de arma
offrens lindring. Blanxius första handling var då att inberätta
förhållandet till stadens borgmästare, hvilken genast gick i författning om ett
provisoriskt sjukhus med läkarehjelp å stranden; de friske och sjuke
blefvo härigenom skilde åt. När det sedan erfors att Stoneberg, som
var sällskaptes kassaförvaltare och i besittning af flera tusen dollars, var
skulden till eländet, råkade han ut för hr. Bs.’ rättmätiga vrede,
hvar-under han (Stoneberg) tvangs att betäcka kostnaden för den åt de sjuke
eguade vården. Af de 160 dogo inemot hälften. I flera fall bortrycktes
hela familjer. — Senare samma år anlände Jöns Anderson med 80 andra
kolonister, af hvilka ingen dog, och 1854 kom en annan flock om 70
individer.
1851 började kolonien föröka sig i “broom-corn”-odlingen. Sex
acres åsidosattes deriör, och så väl lyckades försöket, att man året derpå
ingick kontrakt meden mrMcDougal i Peoria om leverans af ett större
förråd broom corn efter $50 pr ton. Konsten att med framgång
frambringa denna nyttiga planta hade kolonisterna lärt af en amerikanare
vid nauin Davenport. En af medlemmarne, nämligen Olof Brolin, lärde
sig att af den nya produkten tillverka qvastar, och denna näringsgren
var under några är en af koloniens bästa hjelpkällor.
1852 års skörd fördes till Henry vid Illinosfloden, senare afsatte
man sin broom corn vid Indian town, nu Tiskilwa, och ännu senare
vid Sheffield; 1854 vardt Geneseo afsättningsort, och när omsider
Chicago—Burlington—Quincy-banan vardt färdig till Gal va, körde man
varan dit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
