Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hittills hade kolonien slagit sig fram, steg för steg, och med
muskelkraft ur jorden tvingat vilkoren för en rätt torftig existens.
Under denna kamp för tillvaron hade medlemmarne aldrig drömt om
välstånd, kanske aldrig förnummit någon längtan derefter. Deras
religion hade lärt dem att “gudlighet med ett förnöjsamt sinnelag är
vinning nog för själen,” och hvilka deras timliga mål än voro, icke voro
de lyx och prakt. Men om detta var fallet med folket, så var det dock
icke med ledarne. Hos dem vaknade tanken att någonting
ser-skildt måste göras. Under de första åren fans likväl för
kolonien intet fält, icke heller voro de i stånd att med ens
öfver-stiga de inre hinder — okunnighet om språk ocb allmänna
förhållanden — som stälde sig i vägen. Men med 1850 års ingång nedbrötos
både yttre och inre hinder af guldfebern, som hade, på vägen från
Stilla hafvet till Atlanten, tittat in uti den nya svenska kolonien och
der värmt upp nybyggarnes slumrande lust att förtjena penningar lätt.
Resultat blef att kolonien i Herrans namn utrustade en
kaliforniaexpe-dition, bestående af Jonas Olson, P. O. Blomberg, P. N. Bloora, Peter
Janson, E. O. Lind, C. M. Myrtengren, C. G. Blombergson, Sven
No-relin och en annan bvars förnam vi glömt, men hvars tillnamn var
Stålberg. Denna guldgräfvarekoini« begaf sig af den 28 Mars 1850 ocb
anlände till Hanktown i Kalifornien den 11 Augusti samma år,hafvande
tillryggalagt det ofantliga afståndet öfver de obanade, af faror fulla
slät-toraa. Också utstodo de stora svårigheter, isynnerhet i ökenlandet
emellan Humboldtfloden och Kalifornien. De hade vid afresan 2 vagnar och 9
hästar, men ägde då de beträdde “den amerikanska öknen” endast 4 af
djuren i behåll, ocb deras matförråd bestod af några brödknallar gjorda af
almbark-mjöl. Fullkomlig vattenbrist rådde; men när de voro 10 mil från
öknens vestra gräns mötte de ett hemvändande sällskap, af hvilket de fiugo
köpa några gallon af solen nästan till kokpunkt bragt vatten för — en
dollar gallon. Underligt nog dog ingen utom Blombergson, som afled
två veckor efter framkomsten. Olson återkom till kolonien den 8 Feb.
1851, ocb alla de öfrige, undantagandes Stålberg, som ännu vistas i
guldlandet, infunno sig hos dem som utskickade dem, några den 22
April och de andra på hösten samma år. Något guldförråd värdt att
uämna medförde de icke, men hade emellertid varit framgångsfulle nog
att vinna tillräckligt för betäckandet af den lilla expeditionens utrustning.
Äfventyraren Root ooh Eeic Jansons Död.
Hösten 1848 anlände till kolonien en person, som kallade sig Root,
ehuru detta nog icke var hans rätta namn. Han var en af dessa
oförbätterliga sällar, som ibland af myndigheterna och ibland af förtviflade
föräldrar skickas till Amerika, såsom Frankrike skickar sina “för sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
