Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1854, bortförde hon på några dagar 40 svenska lif, ehuru högst få
amerikaner molesterades.
Att erhålla arbete var emellertid icke förenadt med några stora
svårigheter. Men att erhålla hygglig betalning för sitt arbete den tiden,
var en värre sak. För ett dagsverke fick man då hålla till godo med 75
cents och sjelf bestå sig kosten. Och denna lilla summa kom ej alltid i
form af reda penningar: oftast måste den tagas i varor. Den ljusa sidan
af saken var prisbilligheten å alla lifsförnödenheter. Fläsk fick man för
2 a 3 cents skålpundet; socker, 18 a 19 skålpund för dollarn; kaffe, 9
skålpund för samma belopp, och bomullsvaror för nu gällande låga priser.
En blick på svenskarne härstädes nu och en jemförelse emellan
deras förhållanden och deras tidigaste föregångares måste framkalla
förvåning. De senare — af hvilka några ännu lefva för att njuta lönen af
sina mödor — kommo, som vi nyss antydt, i armod, ovisse om hvar och
hnrn de skulle finna medel för tillfredsställandet af kroppens
oafvisliga-ste anspråk, samt dertill okunnige om språk och allt annat, som
fordrades för att komma sig för. Men hur har ödet nej, icke ödet, utan
den af en hög försyn ledda utvecklingen gestaltat det för det
svenska slagte, som nn lefver och rör sig i Moline? Ah, det fins inga
jem-föreisepunkter mellan nu och då, mellan 1879 och 1854. Välstånd,
tref-nad, glädje, framtidshopp tillhöra vår tids Moline-svenskar, och i ganska
många fall träffar man äfven förmögenhet ibland dem, ja till och med
rikedom förekommer. Det enda beklagliga är, att ej alla, som kunnat,
begagnat sig af de gyllene tillfällena då arbetslönerna voro höga och
arbetskrafterna i större efterfrågan. De, b vilka voro omtänksamme
nog att under denna tid tillgodogöra sig alla fördelar ocb rätt använda
hvad de vunno, sitta nu i goda hem, hvarifrån de kunna kasta lugna
blickar ut öfver verlden. De andra, hvilkas valspråk varit: “tag dagen som
han kommer,” ega ej denna lifvets ouppskattliga lycka, denna fridens
hamn: ett hem. De må reda sig, de må vara i stånd att, så länge som
krafterna stå dem bi, respektabelt underhålla sig ocb de sina; men det är
icke svårt att tänka sig den förlägenhet, den oro många af de senare
måste iråka, när stödet en gång ger vika och mottages af grafven. Se
här ett exempel: En skicklig svensk handtverkare hade under den goda
tiden förtjent upp till 6 a 7 dollars om dagen för flera år, under hvilka
hans totalförtjenster uppgingo till $7,000. Han dog. För jordandet af
hans kropp soijdes genom en subskription; för den utfattiga familjen
får samhället sörja. Hans lefnadsregel var: “tag dagen som han
kommer.”
Talrikast voro svenskarne i Moline omkring 1875, sedan hvilken tid
de knappast mer än upprätthållit sin numerär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
