- Project Runeberg -  Svenskarne i Illinois. Historiska anteckningar /
164

(1880) [MARC] Author: Eric Johnson, Carl Fredrik Peterson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hydda, packade upp de i brådskan efterlemnade sakerna, lade dem och
allt annat af värde på vinden, stängde så alla ingångar och satte på
dörren ett af alla röde väl förstådt märke, som betydde att stugan var
fridlyst. När stridigheterna voro öfver, återvände den Dennisonska
familjen och fann allt i godt behåll och då höfdingen Black Hawk 1840
eller deromkring för tredje gången förnyade striden, stälde han sig sjelf
på vakt vid Dennisons koja, till dess att hvarenda fiendtlig kanot hade
förbiseglat stället. Många andra handlingar af samma slag bevisades
desse hvite, och när kriget var öfver och de återkommo till sin “kläm”
för att fortsätta sitt arbete, möttes mrs Dennison af två indianqvinnor,
som bådo henne mottaga en af vildgåsfjäder gjord stor kudde för sitt
hufvud, det de visste ofta vara utsatt för häftig verk.

Dessa händelser, liksom många andra dylika, visa, att indianen icke
är så rå, omensklig och blodtörstig, som han ofta utmålas, utan att han
är mäktig att hysa de ädlaste känslor. Hade han i hvarje fall blifvit
så väl och rättvist bemött som han blef af desse New Bostons förste
hvite, skulle helt säkert på långt när ej så många olycksdigra strider
egt rum emellan honom och hans hvite broder. Men det är ett för oss
hvite nedsättande förhållande att vi varit, genom vår trolöshet i fråga
om hållandet af med indianen ingångna fördrag och anfallsifver när
det gällt att utvidga våra egodelar, de, som gifvit upphof till den bittra
rasfejd vi nu bevitna och som troligen icke kommer att upphöra, innan
indianens slägte hör till de förgångna.

Mercer county böljade först bebyggas längs Mississippi-floden,
hvartill orsaken var den, att man vid denna tid icke hade några andra
kommunikationsleder än dem de segelbara vattendragen förlänade.
Som jorden der är af utmärkt beskaffenhet kommo ej allenast ett för den
tiden talrikt antal verkliga nyodlare, utan också en skara
landspekulanter, och emellan dessa båda klasser uppstod en fejd, som kom hardt när
att blifva blodig. För att så mycket bättre kunna försvara sina
intressen bildade då nybyggarne ett slags skyddsförbund. De sällade sig
samman i ringar (liksom politikussarne nu göra) omkring landkontoret,
der de, hvar och en med en duktig knölpåk i handen, höllo på
vederbörligt af stånd “landhajarne”, hvilka naturligtvis icke brydde sig om
att med våld försöka genombryta “försvarslinien.” Likväl skulle
måhända denna taktik icke hafva lyckats så väl, om ej landagenterna hade
stått på nybyggarnes sida och tillmötesgått dem så långt de kunde.
När t. ex. landet utbjöds, skedde detta i så låg ton, att de till
bakgrunden trängde spekulanterna icke hörde hvad som försiggick, och när
någon nybyggare hade gjort ett lågt anbud, säg $1.25 pr acre, slogs det för
honom innan spekulanten fick tid att bjuda öfver.

Den mark, som nu utgär Mercer co., bildade fordom en del af Pike
co., hvarifrån det senare öfvergick till Warren co. Ett county för sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:53:04 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/jesveill/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free