Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ännu lefver, 71 år gammal, frisk och kry, hvilket också kan sägas om
hustrun. Hans äldsta, barn, en son, bar sedan många år varit bosatt i
Kalifornien.
Före A. funnos på platsen 5 svenskar. Ufcaf dem var en mr
Bur-geson, nu hemma i Andover, den först ankomne, emedan han hade
kommit med rev. Pillsbury, i hvars tjenst han i början stod. Samtidigt
arbetade en svensk yngling för den senare ryktbare abolitionisten Owen
Lovejoy. I stadens hotell tjenade då äfven en svensk flicka, som måste
hafva varit Sigrid Norell från Bergsjö i Helsingland, som blef gift med
A. J. Field från Linköpings län 1859.
Den femte var Eric Wester, som inträffade i P. 1850. Som denne
W. var en ovanlig karaktär, få vi här lof att egna honom något mer än
en flyktig notis. Hans rätta namn var Westergren. När han öfvergaf
Sverge, är höljdt i mörker, men man vet, att staden New Orleans var
hans första uppehållsort i detta land. Hans första uppträdande ibland
landsmännen i vesteru var 1848, då han, i sällskap med två andra
äfven-tyrare (den i Bishop—Hill-skissen omberättade Root eller Ruth och en
vid namn Zimmerman, som lik R. påstod sig hafva i Sverge erhållit
mi-litärisk bildning samt tjenat i franska armén under fälttåget i Algiers)
anlände till Bishop Hill. Men här stannade W. icke länge; ban spordes
kort derefter i Wisconsin, hvaremot Z. begaf sig till Kalifornien. I
Wisconsin lär W. hafva umgåtts mycket med norrmännen, dem han,
hvilken emellanåt gjorde sitt uppehälle såsom barberare, lär hafva
“rakat” på många sätt, ett påstående, som ej kan betviflas, när man blir
bekant med hans senare bedrifter och den händelse, som kom honom
att tänka på utvandring. Rörande den senare delen må genast nämnas,
att — vi gå nu efter berättelserna — han i egenskap af vaktmästare vid
Svenska Riksbanken en gång afskickades från Stockholm till Helsingör
för att uppköpa ett större lumpförråd för Tumba pappersbruk, der
papperet för bankens sedlar tillverkades. I stället tog han då
peunin-garne och for till Amerika. Från Wisconsin graviterade han till Peru
i Illinois, hvarifrån han kom till Princeton på våren 1850, så fattig, att
han icke kunde betala frakten för sin medbafda barberarestol. Men
han var rik på företagsamhet och knep, och han fann snart att
Princeton var ett lika godt fält som någon annan ort för dessa egenskaper*
En rik köpman förhjelpte honom till ett litet cigarrlager, hvarmed han
öppnade affär i ett “shanty,” hvilken affär, vattnad af whisky, slog rot,
blomstrade ocb bar frukt. Handeln antog allt större dimensioner och
kräfde snart en större lokal, som den också fick; den omfattade nu
nästan allt: kläder, matvaror, skodon, jernkram, tobak och whisky.
Slutligen vardt Princeton för trångt för hans affärstalanger, och han
etablerade då i Galesburg en “branch-butik.” Så gick allt till 1856. Året
derpå inlät ban sig på baukaffärsgebitet, i det han gick i bolag med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
