Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Chicagos tillväxt och utveckling blefve ett verk, som skulle upptaga tio
gånger så stort rum som det, vi i vår plan bestämt för denna bok. För
öfrigt är det ej vår uppgift att skrifva Chicagos historia, utan endast att
lemna en kort teckning af den del vårt folk tagit i det arbete, som på en
nå förundransvärd kort tid frambragt ett så förvånansvärdt stort ocb
mäktigt resultat. Att göra detta så fullständigt som vi gjort i fråga om
de andra svenska Illinois-kolonierna är helt enkelt omöjligt. Ty, som
läsaren väl inser, finnes här icke den tillgång på underrättelser, som man
har i de å landet eller i de mindre städerna existerande kolonierna. Der
träftar man merandels flere af de förste nybyggarne, hvilka ega i friskt
minne alla med koloniens uppkomst förenade personer och förhållanden.
Men så ej här. Det fins f. n. i Chicago ej mer än en svensk qvar utaf
de landsmän, som kunna sägas hafva utgjort den hit stälda svenska
utvandringens förpost. Denne är And. Larson, nu en gammal vorden
man, men ändock i besittning af ett minne, h var ur han är mäktig att
framkalla nästan allt, som kommit under hans observation sedan
hit-komsten 1846. Till hans uppgifter, som, i förbigående sagdt,
fullkomligt sammanstämma med hvad andra på platsen äldre landsmän hört af
hädangångne och bortflyttade pionierer, måste vi derför hvad
Chicago-koloniens tidigaste dagar beträffar i första rummet hålla oss, ochdernäst
till de berättelser, hvarmed hrr C. Blanxius, F. E. Jocknick, Peter J.
Hussander, O. G. Lange m. fl. godhetsfullt gått oas till mötes.
Hvem den svensk var, som först satte sin fot på Chicagos mark är
omöjligt att med säkerhet bestämma, men vi kunna på god grund
antaga att ingen hade föregått Gustaf Flack, som var här 1843, sysselsatt
med en liten handel i närheten af Clark-gatubryggan, då den enda som
förband stadens norra och södra del. Ungefär samtidigt eller ett år
senare hitkom en annan svensk, hvars tillnamn var Åsström eller
Ostruin, hvilken hade en juvelerareaftär å South Water st., emellan
Clark- och Dearborngatorna. I en viss Svedberg, som kom från Buf-
falo i New York, fick Ostrum en kompanjon. Länge måtte de ej hafva
drif vit sin rörelse, ty 1850 for S. till Kalifornien, och O. begaf sig hera
till Sverge, hvarifrån han åter for till Amerika för att försvinna ibland
den stora mängden. Till fäderneslandet begaf sig äfven Flack 1846 och
dog der på vägen emellan Gefle och Alfta i Helsingland, som var hans
födelseort, den han således efter sin vistelse i nya verlden icke återsåg.
Det var annars denne Flack, som genom fördelaktiga Amerika-bref till
vännerna i Helsigland hade kommit Eric Jansson och hans trosbröder
att här söka sin religiösa fristad.
Vi komma nu till P. von Schneidau (f. d. adjutant hos Carl den
XIV Johan). Han hade anländt till Amerika med sin familj 1842, styrt
sin kosa till Wisconsin, stannat der 3 år och sedan flyttat in till
Chicago, der bau således inträffade 1845, och just i tid att mottaga och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
