Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stackars öfverblifna barnen upptagne i amerikanska familjer. Många
svenska ocb norska barn fingo sig på detta sätt hera och blefvo af
fo-8terföraldrarne vårdade såsom egne. Andra åter upptogos af familjer,
för att sedan tjena bos dem tills de uppnått en viss ålder. Der
tjenste-folks aflöning är så hög som i Amerika, och det dessutom är svårt att
kunna erhålla tjenare, lönar det väl mödan, att upptaga och uppfostra
minderåriga barn. För besväret och omkostnaden i början har man
sedermera tillräcklig ersättning. Vid dessa tillfallen upprättas ett
ordentligt kontrakt emellan den, som tager till sig barnet, och barnets
närmaste målsman, eller, om någon sådan icke finnes, Mayorn i staden
eller motsvarande em betsmannen på landet. Den förre förpligtar sig,
att väl vårda och underhålla barnet, besörja dess uppfostran, låta det
gå i skolan vissa månader af året, samt, då det uppnår myndiga år,
gifva det en liten utstyrsel i kläder och penningar, någongång äfven ett
miudre jordstycke. Vanligtvis förekommer alltid en bibel ibland de
saker, som sålunda uppräknas. Å andra sidan åter förpligtas barnet,
att, då det kan vara till någon nytta, tjena fosterföräldrarne. Det blef
ofta min sorgliga lott, att vara behjelplig vid dylika kontrakters
uppgörande, och i främmande händer öfverlemna barn, som antingen for
lorat sina föräldrar eller af dessa icke kunde vårdas och försörjas. Hvarje
år erhöll jag dussintals med skrifvelser, äfven ifrån aflägsna orter med
anhållan att jag skulle säuda korrespondenten en 5 a 6 årsgammal flicka,
en 8 års gammal gosse o. s. v. Tyvärr saknade jag sällan tillfälle, att
kunna uppfylla dylika reqvisitioner men det ansvar jag dervid kände
mig stå uti, var långt ifrån afundsvärdt. Mig förekom det ofta, som
var jag på detta sätt af omständigheterna gjord till en slags slaf
handelsagent. Ofta infunno sig i mitt hus personer, i afsigt att upptaga
sådana oförsöijda barn, och huru öfvertygad jag än kunde vara om att
barnet erhöll en god behandling, så gick det mig dock alltid djupt
till hjertat, att se dessa stackars små varelser, blyga och försagda vid
den mönstring de undergingo, hänga sig fast vid mina kläder, ovilliga
att skiljas ifrån den, hvars språk åtminstone icke var dem främmande,
efter att eljest allt hvad hemmet haft kärt och dyrbart blifvit dem
be-röfvadt. Fanns det då i behåll efter föräldrarne någon liten svensk
Bilfverpenning, ett spänne eller något annat bland allmogen brukligt
smycke, en svensk psalmbok, prestbeviset eller dopattesten; så lade jag
det jemte ett skriftligt intyg på engelska om barnets härkomst,
slägt-förhållande o. s. v. i deras små knyten, då de, ledde af främmande
händer, gingo ut i verlden, att efter några få år icke ega q var några andra
minnen af föräldrar och fädernesland. — Naturligtvis sökte jag, innan
ett sådant kontrakt afslutades, att så vidt det var mig möjligt göra mig
underrättad om förhållandena inom den familj, i hvilken barnet sknlle
upptagas, förnämligast hvad dess religionsbekännelse angick; men, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
