Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till” och “en sorgfri ålderdom”. Men största delen af det sålunda
bildade grundkapitalet åtgick till dagtraktamenten åt de herrar, hvilka
utskickades att “prospekta” och välja tjenligt läge för den (icke-)
blif-vande kolonien. Visserligen ingicks kontrakt med ett jernbanbolag i
Missouri om erhållande af ett stycke dåligt land, men på så lösa vilkor,
att den nyodlare, som nedsatte sig derå, icke knnde känna sig bofastare
än en irländsk arrendator, när ban råkar ur stånd att fullgöra sin lords
fordringar. När allmänheten förnam förbållandet, upphörde bidragen
och började klagomålen i tidningar ne. Detta gaf dråpslaget åt affären,
bvilken kunnat lyckas, om den föreståtts af en i dylika saker erfaren
och insigtsfull ledare, hvilket dock icke kan sägas om hr C. O. Lundberg*
Missouri-landkompaniets upphofsman ocb president.
UTVANDRINGEN OCH RUNNAREYÄSENDET.
Efter det stora inbördeskrigets slut antog den europeiska
invan-ovanligt stora dimensioner. Proportionsvis var måhända den
skandinaviska störst. Hvad särskildt den svenska beträffar, så var den under
åren 1866—70 ofantligt mycket större än den någonsin förr hade varit
eller förmodligen kommer att blifva. Hvarje till Newyork eller andra
atlantiska hamnar anländande ångare medförde bnndratals landsmän
ocb vesterut begåfvo sig de aldra flesta af dessa. Chicago var då som
det alltid varit deras första mål; hit anlände de i stora skaror med de
för deras befordran inrättade emigranttågen. Det fans dagar under
året 1869, då tusentals skandinaver hamnade härstädes, alla mer och
mindre rådlösa och förlägna ocb många nödstälda och bekymrade.
Under dessa omständigheter föllo de lätt offer för en klass bedragare,
som kallades “emigrant-runnare”, en sorts sjelf konstituerade “agenter”,
som uppsnappade de nykomne bvarhelst de funno dem, men
företrädesvis vid stationerna, då tågen ankommo, för att “bjelpa dem till rätta”,
“vägleda dem” ocb “gifva dem goda råd”, som det bette. Några af
dessa låga varelser voro anstälda i än ett än ett annat ångbåtsbolags
tjenst, andra i vissa “boardinghus-inrättningars” och somliga uppträdde
på eget bevåg, för att på bästa lämpliga sätt pungslå, ej sällan lömskt
bestjäla, de ovarsamme som följde dem till de tjufhålor, hvilka utgjorde
deras stamhåll. Hundratals svenskar blefvo på detta sätt lurade och
pluudrade af sina “tillmötesgående landsmän”. De syner, som ibland
tedde sig vid jernbanstationerna vid emigranttågens ankomst, voro på
en gång både ytterst löjliga och sorgliga. Ett dussin af de utskickade
“vägledarne” bade ibland samlat sig för att, sedan det anlända tåget
aflemnat emigranterna, slå ned som gamar ibland desse, försökande med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
