Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Irland och England”, 8 från hvarje county; och Penn förklarade, då
han till dem öfverlemnade det i England utarbetade lagförslaget, att de
egde rätt att förbättra, förändra och tillägga detsamma samt att han
var färdig att stadfästa allt som kunde lända till folkets lycka. Den
grundlag, som nu utarbetades och antogs, föreskref, att landets styrelse
skulle bestå af ett lagstiftande råd, hvars medlemmar skulle väljas för
en tid af tre år, samt en talrikare församling (assembly), hvars
medlemmar skulle väljas hvarje år. Alla lagförslag skulle väckas af
guvernören och rådet samt derefter underställas folkets pröfning,
hvadan folkets ställföreträdare i den lagstiftande församlingens
underhus icke hade andra göromål, än att tillkännagifva hvad beslut folket å
dess möten fattat. Detta ändrades likväl inom kort så, att
församlingen fick rätt att i samråd med guvernören och rådet föreslå lagar,
hvaremot guvernören tillerkändes rätt att med sitt veto belägga
“hvilken af rådets handlingar som helst”, eller i verkligheten rätt att, då nya
lagar inlemnades till hans gillande, förkasta hvilka han önskade. “I
Maryland”, säger Bancroft, då han söker visa, att Pensylvanien nu
egde en representativ demokratisk styrelse, med undantag af
länsinnehafvarens ärftliga embetsmakt, “utnämnes rådet af lord Baltimore, i
Pensylvanien af folket; i Maryland låg hela rättigheten att utnämna
embetsmän, äfven de mest underordnade, i länsinnehafvarens händer; i
Pensylvanien kunde Wilhelm Penn icke utnämna en domare eller en
polisbetjent; hvarje embetsman, undantagande den högste, valdes af
folket eller dess ställföreträdare och guvernören kunde icke företaga
någon offentlig handling utan rådets samtycke. Utförsel-tullen å tobak,
som var Marylands hufvudalster, var för lord Baltimore en
inkomstkälla och hans koloni betungades af skatter; en liknande inkomst
bjöds Penn, men afslogs; ocb skattuppbördsmän voro okända i hans
provins.”
“Ungefär vid samma tid som den första lagstiftande församlingen
sammanträdde i Chester höll Wilhelm Penn sitt mycket omtalta och
mycket beprisade möte med Delaware-indianema under en stor alm
i Shakamaxon (norra delen af Philadelphia), efter det han lyckats
genom svenskarne, i synnerhet genom tolken, kapten Lars Kock,
hvilken egde stort inflytande bland indianerna, bibringa dessa goda
tankar om “landets nya herre”. Vid nämnda möte bekräftades det af
Markham gjorda landköpet, gåfvor utdelades, hvarefter vardt stadgadt,
“att engelsmän och indianer skulle bära aktning för samma sedelag
och skulle vara lika ostörda i sina företag och sina besittningar samt
att hvarje tvist dem emellan skulle afgöras af en fredsdomstol af ett
lika antal engelsmän och indianer.”
“Engelsk-amerikanska författare påstå, att Penn vid detta tillfälle
höll till indianerna följande tal: “Vi mötas på förtoendets och den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
