Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XII.
Den aftonsol, som går till skogens gömma,
med purpurkyssar söker barnens kind,
där de stå väntande och längta ömma
som fångna fåglar bakom gårdens grind.
Då syns en man, som fast han tyckes drömma
tar raska steg, vi flyga som en vind.
Ja det är han, nu känner jag hans kappa,
välkommen ut, god afton, kära pappal
De två, som hinna först, sig genast dölja
i kappans veck och hänga vid hans arm,
de andra honom först med kyssar hölja,
och sen en stund de hängt sig vid hans barm,
de springa förut. När de andra följa,
de springa hem och göra stort allarm,
och pappa, pappa, klingar högljudt ordet!
Det tecknet är, att maten skall på bordet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
