Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lille Sven visste, att träden kunde tala och
fåglarne berätta sagor. Det hade mor sagt honom,
och hvad hon sade var sant. Ifrån sitt fjärde till
sitt sjätte år undrade han ofta, hvarför han aldrig
hört päronträdet på gården säga något. Stundom,
när en vindil smugit sig in mellan husraderna och
ruskade dess krona, knarrade de ålderstigna grenarne
på ett vresigt betecknande sätt, men meningen
därmed fattade Sven ej. Och fastän han oklart
anade, att det icke var klokt handladt, vände han
sig i sin hjälplöshet till Karin och frågade, hvarför
trädet ej talade.
— Inte kan träd göra det, svarade hon otåligt.
— Mor har sagt det, invände han och såg
misstroget på henne.
— Ja, man säjer allt möjligt åt barn för att
dom ska tiga, sade hon och vände gossen ryggen.
Efter den dagen ringaktade lille Sven både
päronträdet och Karin. Han hade en gång snappat
upp yttrandet, att hon ej var vidare klyftig, och
det fann han nu vara riktigt. Och päronträdet
brydde han sig ej längre om, det var antagligen
en gammal orkeslös trädstackare, som glömt
konsten. I stället vände han sig till fåglarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
