- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 2 /
15

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

många år. Nästa morgon var han på fötterna
tidigare än alla andra »riggade» sig i sin nya
sjömanskostym och väntade otåligt att få komma i väg.

Samma dag, som skolskeppet Karl Johan lossade
sina förtöjningar från Nybrokajen, stod Karin på
stranden och grät en stor näsduk genomvåt. Hennes
hjärta höll på att brista och snyftningarne skakade
våldsamt den stora, starka kvinnokroppen. Men
midt under sin sorg sneglade hon bortåt
Grefgatshörnet, där en figur med missbildade ben och ett
blått snickarförkläde tagit plats och ogillande tycktes
åse hennes beteende. Det föreföll, som om hon
halft omedvetet anställt någon slags jämförelse
mellan honom och gossen ombord på fartyget.

Karl hade också märkt det blå förklädet och
bet ursinnigt ihop tänderna. Karin stönade högt
af smärta därvid och väckte ett sådant uppseende,
att sonen generad drog sig bakom fockmasten.

På kajen stodo släktingar, vänner och bekanta
till de bortfarande gossarne. Stämningen var långt
ifrån tryckt, ehuru afskedet var nära förestående.
Vårsolen lyste mellan kanterna af några dästa
regnmoln, hvilka långsamt drogo en jämngrå hufva öfver
himlahvalfvet. Södra bergen stodo svarta och
dystra, men Skeppsholmen och slottet lågo ännu
i skarpt solsken. Ett par fiskmåsar skreko hest
kring ett föremål i vattnet, tills tvänne fiskare i
en båt med sänkhåf rodde dit och jagade undan
dem. Åskådarne på kajen huttrade och fröso, de
önskade, att bogserbåten, som skulle släpa
öfningsskeppet ut ur viken snart måtte vara färdig.

Vid relingen inåt land hade flertalet af de
blifvande sjömännen samlat sig. Endast i fören
sysslade några gossar beskäftigt, de hade inga släktingar
bland åskådarne på kajen och sökte trösta sig
så godt de förmådde. En styrman i vinterkavaj

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/2/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free