Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trängde sig oemotståndligt den frågan på henne:
hvem blir den nästa?
Karin kom hem två timmar senare än de andra.
I stället för att, som man väntat tala om Karl,
utbredde hon sig vidlyftigt öfver sitt samspråk med
en äldre herre. Han och hon voro de sista på
kajen, och han hade vändt sig till henne med en
höflig fråga ifall också hennes son befann sig
ombord. När hon sagt sitt ja, hade han svarat:
— Jag har en vildbasare där, jag med. Nå nå,
den här kuren skall väl hjälpa. — Karin hade
nigit, så artigt hon förmått och nickat så
instämmande som möjligt, och hon var mycket stolt öfver,
att den gamle fine herrn gjort sig noga underrättad
om Karls namn. — Så snart jag skrifver till min
gosse, skall jag bedja honom göra sig bekant med
er son, han behöfver många vänner, stackars pojke.
Det var ju Svärd, Karl Svärd, ni sade, min fru?
— Karin hade fortsatt att niga och nicka och rörd
öfver så mycken oförtjänt godhet svarade hon
uppriktigt, att Karls far kallat sig Svärd, själf hette
hon Persdotter, ty det sväfvade för henne, att
sanningen, som ju var det förnämsta af allt, skulle
bringa hennes gosse lycka. Då hade den fine herrn
blifvit litet stel, rört vid hattbrättet och gått. Kvar
stod Karin med sin våta näsduk och sin glädje åt
att en främling visat sig vänlig mot henne.
Det första bref, hon sände Karl, innehöll
ingenting annat än beskrifningen öfver detta möte på
kajen, medan skolskeppets master försvunno i fjärran.
Hon lade särskildt sin son på hjärtat att visa sig
lika förekommande mot kamraten som dennes far
varit mot brefskrifverskan. Att hon i sin förvirring
glömt fråga den gamle herrn om hans namn, ansåg
hon mindre viktigt, eftersom han kände Karls. —
Karin blef ytterligt förundrad, då sonen svarade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
