- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 2 /
19

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att ingen sökt honom, och hon förmådde icke fatta,
att det ej skedde under hela resan.

Efter Karls affärd gick allt som vanligt i det
lilla hvita huset. Sven Malm, som kastat sig i
vidlyftiga affärer, hade ingen tid öfrig för sina
närmaste, och dessa blefvo snart vana vid att se
honom endast till kvällarna eller om söndagarne.
Befann han sig hemma, satt han för det mesta i
ett rum innanför sängkammaren, det s. k. kontoret.
Där stod hans fäderneärfda chiffonier, vid hvars
nedfällda klaff han gjorde sina beräkningar. Hans
lynne var numera jämt och i stället för det forna
trotset, mötte han med en kylig bestämdhet, som
sällan hörde eller tog skäl. Han fordrade stor
plats för sig och sina planer och bland dem, som
på egen risk och för egen vinning tagit
hufvudstadens öde i sina händer, var han en ansedd
person. Skulle något, som kräfde stor
skyndsamhet eller särskild omsorg, utföras, visste herrar
byggmästare att de tryggt kunde vända sig till
fabrikör Malm. I hans ordbok var uttrycket
omöjligt struket för länge sedan och nästan allt
reducerades af honom till en enkel prisfråga.

Förhållandet mellan de båda makarne hade
blifvit innerligare än någonsin och det tycktes
hufvudsakligen bero på, att bägge af sina olika
intressen höllos skilda från hvarandra. Greta frågade
aldrig efter mannens affärer och han lät henne
enväldigt råda i allt, som rörde hemmet. De voro
två trofasta kamrater, hvilka sträfvade till ett
gemensamt mål, och utan minsta antydning förstod
den ena den andre. Deras samlif liknade en
kristallklar flod, som i majestätiskt lugn flöt fram mot
det vida hafvet, där stormar aldrig rasade. Inga
hinder funnos under vägen och ingen vindfläkt
krusade den jämna ytan, de voro lyckliga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/2/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free