- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 2 /
23

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utan gränser och fortfarande var det. Och den
minskades ej, efter som Sven växte upp, utan
ökades genom ständigt nya upptäckter om förut
oanade fullkomligheter. Och allt blef till en
jublande glädjehymn, hvars refräng oföränderligt
klingade:

— Gossen min, gossen min!

Närmare bekant med Samuel Lund blef Sven
ej under hela tio år af sitt lif. Farbror doktorn
var blott en stor, vänlig herre, som skötte syster,
log hjärtevinnande godt, klappade honom på
hufvudet och sade ord, dem en liten okunnig gosse ej
begrep. Samuel Lund höll sig grannlaga på afstånd
från mor och son, men han iakttog dem med
intresse och skrattade djupt nere i bröstet, när han
hörde de båda leka och rasa i rummen under sig.

Doktorn hade blifvit tyst och sluten, skötte
sina öfversättningar och repeterade, hvad han
behöft många år att glömma. Hans till det yttre
lugna lif skänkte honom något själfmedvetet, hvilket
likväl ej hindrade, att den forna osäkerheten fanns
kvar. Den tidpunkt, då han bordt befinna sig i
jämvikt, föreföll alltjämt lika långt aflägsen. Det
var ej svårt att se, hvad han försummat, och han
ångrade bittert att hafva plottrat bort sin bästa
ålder. Hunnen så långt i rättegången mot sitt eget
jag, greps han af ett brinnande begär att taga igen
det förlorade och hela veckor läste han med verkligt
raseri lik en student strax före sin examen. Så
kom missmodets period, han gräfde ned sig i
människofientliga betraktelser och röt åt sig själf att allt
var för sent. Men midt under de svåraste stunderna
stack en liten blek förhoppning upp hufvudet ur
det kaos af tvifvel och fruktan, hans inre blifvit,
och hviskade, att den, som blott ville, ägde många
möjligheter. Som ett barn, hvars bekymmer första

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/2/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free