- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 2 /
27

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

var närmast att jämföra med koncentrerad ättika.
Med tunga steg vandrade han af och an i
klassrummet, satte de stora, flata fötterna hårdt i
golfvet och sneglade under lugg på sina lärjungar.
Att pojkar alltid förtjänade smörj var för honom
ett axiom och fastän han tvänne gånger erhållit
varning för misshandel, rubbades ingenting i hans
åsikt därom. Han kände alla pojkar, visste hvilka
förhärdade bofvar de utan undantag voro och
behandlade dem därefter.

— Jag är en man af gamla stammen, var
hans stolta svar till alla uppmaningar att ändra
sitt sätt. Han hatade den nya tiden och dess
uppfostringsmetoder samt talade med djupt förakt
om all slags klemighet. — Smörj är det enda som
hjälper, men det hjälper alltid.

De trettioåtta gossarne i hans klass funno
snart, att ingenting förmådde rädda dem undan
rottingen. Några sökte smyga sig fram med hjälp af
lögn eller hyckleri, andra böjde sig med illa doldt
trots och de listigaste gingo alltid mycket tjockt
klädda, det mildrade slagen. Var magistern vid
godt lynne, kröp han ned bakom katedern och
slamrade med rottingen. På hans fråga, hvem
som sporde, ifall klassen förhöll sig ordentlig, var
det gossarnes skyldighet att svara: mäster Erik.

— Ja, sade läraren och log bredt — det är
er bäste vän, han väntar arbete.

Lille Sven undgick länge hvarje bestraffning,
men en dag kom han gråtande hem från skolan.
Läraren hade slagit honom, och ända från
knävecken till skulderbladen hade han att framvisa
synbara märken efter den behandling han
undergått. Anledningen var, att ett par kamrater sysslat
lite för mycket med ett skälmstycke, som genast
blifvit upptäckt, ingenting undgick magister

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/2/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free