- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 2 /
28

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Lundströms skarpa ögon. Alla förklarade sig
naturligtvis oskyldiga och ett ljushufvud framkastade en
stillsam förmodan, att någon, som gått förbi på
gatan, var gärningsmannen. Ljushufvudets
afbasning blef storartad och läraren, som fått blodad
tand, anställde en formlig rättegång för att pressa
ut en bekännelse. I tur och ordning fingo
gossarne ställa sig upp, tillsades strängt att se
magistern in i ögonen och besvara hans frågor.

Sven blef skrämd och medgaf, att han på
lämpligt afstånd åsett tilltaget.

— Nå ändtligen! Svara mig nu, Malm, hvilka
var det?

— Det vill jag inte säga.

— Hvad för något, vill du inte? Hvar din
vilja sitter skall jag snart visa. Hvilka var det?
Svara genast, eljes...! Några viftningar med
rottingen gåfvo färg och eftertryck åt hotelsen.

Sven samlade allt sitt mod och stammade
lågmäldt:

— Magistern sa’ själf i går, att bara stackare
skvallra...

— Lymmel, ä’ du fräck!

Bestraffningen följde omedelbart och upphörde
först, när Sven angaf den skyldige. Han erhöll
ingen tack därför, och efter lektionens slut blef
han mörbultad af kamraterna, hvilka funno hans
beteende fegt.

— Kan du inte ljuga, ditt kräk? ropade en
bland dem, som fått lida för hans skull. — Hva’
ä’ du för en! Hva’ ska’ det bli’ af dig?

Hvimmelkantig, öm och med en skamkänsla,
som det första straffet alltid måste lämna efter
sig, sprang Sven hem och kastade sig snyftande i
modrens armar. Hon sökte trösta honom, så godt
sig göra lät, men det dröjde ända till kvällen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/2/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free