- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 2 /
29

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

innan han lugnade sig. Denna gång, den första i
Svens lif, var det fadren, som bringade sonen på
andra tankar. Sedan Sven Malm tagit märkena
efter slagen i betraktande och mellan sina
sammanbitna tänder lofvat att tala några ord med
barnplågaren, vek gossens blygsel för en ny känsla.
Han hade oväntadt anat, hvilken lisa hämnden kan
skänka, och han skrattade belåtet, när fadren
brummande stängde dörren till sitt kontor efter sig.
Nu skulle magister Lundström råka en starkare,
nu var det hans tur att ödmjuka sig.

Nästa dag infann sig Sven Malm under en
lofstund i skolan och hade ett tio minuters samtal
med magistern. Lille Sven stod på gården och
kastade förstulna blickar mot ett fönster i första
våningen. Hans far var lugn och trygg som vanligt,
under det läraren synbarligen generad gick fram
och tillbaka. De båda männen skildes emellertid
med ett handslag, och när gossarne kommo upp i
klassrummet, vände sig läraren till Sven sägande:

— Malm är bestämdt en duktig pojke,
åtminstone har han en klok far. Hade ni andra fäder
af liknande skrot och korn, skulle det... nåja...
Han gick bort till katedern, slamrade med
rottingen och frågade: — Hvem är det här?

— Mäster Erik, svarade hela klassen med en
mun.

Magister Lundström log och lektionen började.

Samma afton erhöll lille Sven lösningen till
den gåta, lärarens yttrande utgjort. Fadren hade
visserligen ämnat säga några allt annat än vänliga
ord, det var hans fasta beslut — han nickade åt
gossen, då han sade det — men hm! — han hade
låtit öfvertyga sig, att magistern ägde rätten på
sin sida. En man, som tror, omvänder lätt en
tvekande, och de bägge herrarne skildes med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/2/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free