Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fadren, som gick af och an i rummet, stannade
hastigt, stampade i golfvet och utbrast, innan Greta
hunnit säga något:
— Skäms du inte pojke! Magister Lundström
hade rätt och jag skall minsann...
Hvad han skulle blef aldrig utsagdt, Sven
Malm hade mött sin hustrus blick, som strängt,
nästan straffande höjdes till honom. Han häjdade
sig och såg förundrad på henne liksom för att
begära en förklaring. Greta märkte det ej, hon
lyfte upp Sven i sitt knä, tryckte honom intill sig
och med en blandning af gråt och jubel i stämman,
sade hon innerligt:
— Gud välsigne dig för ditt goda hjärta, gossen
min!
Sven Malm höjde på axlarne och gick in till
sin kära chiffonier. Här var ingenting att göra,
eftersom det tillhörde Greta att sköta gossen.
Sedermera när denne blifvit äldre och han själf fick
tid öfrig, skulle han gripa in. Men så länge Sven
förblef en liten enfaldig gynnare ur stånd att fatta
en mans tankar, var det nog bäst, att modren tog
hand om honom.
— Nå, den saken ordnas lätt, sade han och
fördjupade sig i sina beräkningar. Sven Malm ville
gå metodiskt till väga, det närmaste först och så
allt annat i sin tur. Han hade lyckligtvis tid
på sig.
Lille Sven grät ut i modrens armar. Fadrens
utbrott, antagligen föranledt af en tillfällig motighet,
hade skrämt honom. Men så kom modrens glada
tröst, som sade, att han handlat rätt. Då blef han
nöjd och med halfslutna ögon satt han i hennes
knä endast kännande en stor, obestämd fröjd och
önskande, att han aldrig skulle nödgas glida ur
hennes famn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
