- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 2 /
34

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skrattade sakta, han ville vinna den lille och visste,
hur viktigt det var att icke gå brådstörtadt till
väga. Sven stannade vid dörren och pröfvade ett
hälften förläget, hälften inställsamt leende, som
hade han velat fråga: törs jag gå längre?

— Kom du! nickade doktorn och räckte honom
handen.

Lille Sven trädde öfver tröskeln med en känsla
af, att han företog något betydelsefullt. Han såg
i spänd väntan på sin ledsagare och denne svek
ej hans tillit.

— Du lilla värld i världen! utbrast Samuel
Lund och knackade honom lekfullt på pannan. —
För din mors och för din egen skull önskade jag
lära dig något nyttigt, något, som du kunde taga
med dig ut i lifvet och begagna till försvarsvapen.
Men jag vet inte hvad? Det nyttigaste kan ibland
blifva skadligt, man vet så litet, ser du. Det enda
man säkert vet är, att man aldrig vet något säkert.
Ja, så får man hjälpa sig fram med att tro, heter
det. — Han vände sig ifrån Sven och fortsatte
liksom för sig själf. — Man bör äga tillräckligt med
mod och hafva så pass mycket fantasi, att man
vågar tvifla. Det är kanske en utaf de vägar, vi
ha att vandra. — Han vände sig åter om och lade
sin stora hand på barnets hufvud. — Det är för
tidigt att säga dig det där, alltså lämna vi det. Du
är en liten god gosse, Sven, få se ifall inte du finner
din egen väg. Men som jag tror, att äfven jag
kan gifva dig åtskilligt till vägkost på färden, så
lofvar jag dig härmed att göra det längre fram.
Påminn mig om mitt löfte, när du känner dig
mogen!

Lille Sven såg honom trohjärtadt in i ögonen
och nickade allvarligt. Och som han anade, att
det, som skulle sägas, blifvit sagdt, gick han snart.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/2/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free