- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 2 /
40

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mycket stilla, sade fadren. Något ytterligare skäl
angaf han ej, men i verkligheten ansåg han tiden
vara inne att börja gossens uppfostran. Och ehuru
det icke öfverensstämde med hans karaktär att
handla långsamt och beräknande, valde han i detta
särskilda fall den längsta vägen. — Vänta bara,
tänkte han tryggt — än är han en liten barnunge,
men jag skall nog... Och han log bredt, han
visste hvad han ville.

Vanligen ströfvade far och son kring i stadens
utkanter, där Sven Malm mätte de obebyggda
tomterna med ögonmått eller i hufvudet gjorde ett
öfverslag af de färdiga eller nyss påbörjade husens
saluvärde. Gossen hade ingen nytta och ännu
mindre nöje af dessa utflykter, under hvilka han
mest hörde siffror nämnas och beräkningar göras,
men han bjöd till att vara uppmärksam, eftersom
fadren syntes fordra, att han skulle vara det. Först
när Samuel Lund börjat göra dem sällskap, fingo
dessa söndagspromenader ett annat värde.

Det ingick i deras vanor att företaga en
sträckmarsch utefter de nya gator som uppstått och sedan
fortsätta genom skogarne eller öfver fälten utanför
staden och efter en vid båge återvända till
densamma.

— Det börjar bli åtskilligt att se och höra
nu, hade Samuel Lund sagt första gången han
följt dem.

— Jo det vill jag lofva, nickade Sven Malm
till svar. Och hvar söndag upprepade han
sedermera. — Om det finns någonting att se nu. Jo
det vill jag lofva. Hus vid hus, stora vackra,
bekväma, det är något det. — Han gjorde en gest
bortåt den breda storstadsgatan, som skapats på
ett par år och som ännu var belamrad med
byggnadsställningar här och hvar. Han var lidelsefullt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/2/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free