- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 2 /
51

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hvarje generation måste göra sin insats i det
gemensamma arbetet, men hvad har din hunnit med?
Neej, gamle gosse, man ärfver inte en åskådning, i
bästa fall tviflar man sig till den.

Sven Malm sökte ord för att gendrifva denna
störtsjö af påståenden, men han hade otur i dag,
ty Samuel Lund var strax färdig att fortsätta, sedan
han väl hämtat andan.

— Nå, nu kommer den stora, kompakta
majoriteten och begär sin rätt. Massan är omorgnad och
otvättad, stor sak i det, den är alltid majoriteten.
Nu ska’ ni visa, hvad ni menat med de granna
orden och fädrens hurrarop, och — hast du mir
gesehen — då prata ni om strid.

— Kanske du tillåter mig säga ett par ord?
— Sven Malm var högröd öfver hela ansiktet och
ansträngde sig för att bibehålla fattningen.

— Genera dig inte utan gif mig ordentligt på
huden, svarade Samuel Lund med ett klingande
skratt.

Sven Malm gjorde verkligen ett par försök att
samla sina många invändningar till ett helt, men
innan han hunnit det började han själf skratta.
Doktorns munterhet var så oemotståndligt smittande
och bildade en sådan lustig kontrast till häftigheten
nyss förut, att han nödgades instämma. Och strax
bredvid höjde sig en spädare röst till ett gladt
kvittrande. Det var Sven, som hade så roligt åt
de äldre, att han fick håll i sidan, och då blef det
att stanna och tänka på annat.

— Jo, den är god, sade Malm och pekade på
Lund. — Han gormar och går an i ett kör och
jag får inte en syl i vädret, förrän vi äro vid tullen.
Men, tillade han strängt — jag har rätt.

— Alla ha rätt, bror, Sven också.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/2/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free