Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då ingen annan än en skolgosse med portör fanns
i närheten, afstod han därifrån, en dylik spoling
uppskattade aldrig en mans nit. Han spände ut
bröstet och gick värdigt sin väg, hundarne fingo
sköta sig själfva och planteringarne.
Genom luften dallrade plötsligt de första ljuden
af klockklang. Före alla andra kom Johannes kyrka
med sin maning till de fromma att söka herrans
hus, sedan föllo Östermalmskyrkans klockor in och
strax efteråt sam ett böljesvall af mäktiga tonvågor
öfver staden. Från alla håll sprungo ljuden ut,
möttes högt ofvan taken, studsade förundrade öfver
att höra andra ute i samma ärende som de själfva,
så förenades de till en brusande kör. Ömsom
muntra, nästan fjäskande, ömsom veka och
bedjande stego de mot höjden eller runno ned mellan
husväggarne för att tala till människornas hjärtan.
Men den stora stadens invånare hade annat att
tänka på än genomtråkiga föredrag, blefvo de
än upplästa i praktbyggnader, de fantiserade om
våren och solskenet och längtade ut i guds fria
natur. Klockringningen växte i kraft och blef ett
klingande jubel, som famnade allt med varma,
vänliga toner, tills den ena ringaren efter den andra
slutade igen och kören långsamt dog bort i några
brutna accord. Den vigda malmen hade gjort tjänst
och den sista tonen från den sista klockan gled
undan i rymden och försvann likt en vindfläkts
lätta suck. Tystnaden bredde sig åter kring staden
och blef genom den hastiga öfvergången nästan
förnimbar. Sven undvek också att sätta klackarne
i stenläggningen för att ej orsaka något buller på
den folktomma gatan.
Han var ännu högtidlig till sinnes, då han
sneddade öfver planen vid Lill-Jans, men
stämningen försvann genast för det han såg framför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
