Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
visas, hvilken narr man varit. Om henne hade
jag drömt, om henne hade jag diktat. Tidens flykt
hade jag förgätit och aldrig sett henne annorlunda
än som den unga flickan. För min syn sväfvade
hon lik älfvan öfver marken, och blommorna böjde
sig leende för att kyssa hennes fotspår. Hennes
ljusa lockar fladdrade i solglittret och glänste som
guld, vinden nändes aldrig annat än smeka de
duniga kindernas rosor, och ögonens glober voro
mina himlar. För dem låg jag på knä, till dem
sände jag mina böner.
Och så slängde ödet elakt åt mig den dumma
öfverraskningen. Jag står där och hänger och tänker
hvarken på ondt eller godt, då kommer hon fet och
fyllig — om hon ändå varit smärt som fordom —
och i hennes kölvatten segla två fräkniga flickor och
mannen med istermage och astma. Jag kan ännu
höra, hur karlen flåsade. Då såg jag, att tiden
gått ifrån mig, såg tydligt och klart, att jag endast
sprungit efter fantomer. Som en yr och lättsinnig
mygga hade jag fladdrat kring min egen låga och inte
märkt, att den brunnit ned och slocknat för länge
sedan. Hon fanns inte mer, och att hon funnits,
betviflar jag nu. Jag visste inte förut, att idealen
också lägga på hullet, då såg jag, att de kunna
blifva så feta, att sammetskappan stramar i ryggen.
Den blinde blef seende men begär inte, att han
skall vara tacksam för operationen, som gaf honom
synen tillbaka.
Han slog plötsligt sin knutna hand i
skrifbordet, så att bläckhornet hoppade högt i luften.
— Sedan gick jag hem till min vindskammare,
och jag såg genast vid inträdet, att den var ett
kyffe. Det stärkte modet, och jag tog mina luntor,
hvarenda en af mina kompositioner och fyrade på.
Jag var David och Goliat i samma person och jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
