- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 2 /
81

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

slungade sten på sten mot mig själf. Jag hade
sett nog och önskade vara blind igen, men jag
måste se. Men mitt högmod och min skaparglädje
brände jag till aska, mitt hopp och min längtan
förvandlade jag till intet. Det blef en kunglig brasa,
och min fröjd var obeskriflig, därför tala vi ej mer
om den. Efter sista kastet från slungan lät jag
dvärgen taga jättens svärd och hugga af mitt hufvud.
Då blef jag nöjd.

— Och hvad tänker du nu göra? sköt Lund in.

— Jag tänker inte alls. Jag har tänkt slut
och behöfver inte befatta mig med dylikt längre. —
Han gjorde ett uppehåll och sänkte eftersinnande
sitt hufvud. — Det var en hel del jag ämnat säga
dig, men jag har glömt det. Jag var inte på väg
till dig, när jag gick in här, jag gick ändå. Det
kom för mig, hur roligt det skulle vara att träffa
en människa. Det skulle liksom vara ett minne,
ifall man tager sådana med sig på andra sidan.
Tro inte, att jag saknar mod, men jag hade ett
behof af att låta min stämma ljuda inför en annan
än mig själf. Att jag valde dig, får du förlåta
mig! — Det ännu vackra ansiktet med sina härjade
drag erhöll ett bedjande uttryck och han log
barnsligt inställsamt. Strax efteråt blef han allvarlig
igen och fortsatte med verklig rörelse. — Gamle
gosse, tack för att du sade orden: det är jag ännu,
när jag frågade, om du var min vän. — God natt!

Lund fattade hans hand och stal sig samtidigt
att undersöka hans puls.

Gyllensvan märkte det och skrattade sakta.

— Nåå? frågade han.

— Svag och ojämn, svarade Lund utan att
närmare tänka på sina ord.

— Det visste jag. Hör du, gör mig också den
tjänsten att lyssna på mitt hjärta!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/2/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free