- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 2 /
86

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Han teg ånyo men utropade sedan plötsligt. — Åh
Samuel, hvad det är vackert att kunna tro så som
du, så att man vågar vara barmhärtig äfven mot
syndare.

— Synda, Mauritz, synda! Ibland är det det
bästa. — Han talade i samma ton, som han brukade
använda till barn, och förtroendefullt som ett barn
smög den andre sin hand i hans.

— Du är god, Samuel. — Strax efteråt
fortsatte han. — Jag minns icke min mor, hon dog,
när jag föddes. Men hade hon lefvat, vet jag, att
hon skulle talat i den tonen.

De tego åter. Skottvallens mörka massa var
redan passerad och de snafvade oupphörligt bland
stenarne på sluttningen, uppför hvilken de klättrade.
Skuggorna från träden rundt omkring förvillade
dem och Lund stupade tvänne gånger, men
Gyllensvan hoppade lätt förbi alla hinder. Till slut stodo
de på backens krön.

— Ser du vattnet där nere? frågade
Gyllensvan och pekade framför sig.

— Hör, Mauritz, ett ord!

— Nej nej, säg ingenting!

Lund bet hårdt ihop tänderna för att tvinga sig
till tystnad, den andres stämma hade klingat så
bedjande, att han ej ägde hjärta bedröfva honom
med de invändningar, som brände tungan.

De klefvo utför sluttningen. Här voro
busksnåren tätare och nedstigandet försvårades af hopade
kullerstenar och tilltrassladt grenverk. Snart stodo
de likväl vid stranden. En bitande vind blåste
från sjön, men ingendera märkte det.

— Se, så månskenet glittrar på vattenytan,
sade Gyllensvan. — Rätt in i den där underbara
gatan af ljus och glans går min väg. — Han böjde
sig, tog två stora stenar från marken och hållande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/2/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free