- Project Runeberg -  Pelle. En idyll /
6

(1895) Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ett hörn hos en gammal gumma i en liten, olustig
brackhåla där nere vid Loire. — En härlig gumma;
hon hade en röst, som när man gnider en slö knif
mot en rostig spik. Jag har henne där hemma, må-
lad förstås. — Nå jag hade väl legat där nere ett
par veckor eller så omkring å huggit en hel hop
motiv, för det fanns saker som var fina. Å det bästa
var, ser ni, att ingen målare varit där förr; jag vet
knappt själf, hur jag kom dit. I alla fall var jag
där, å det ä hufvudsaken. En dag — jag tror det var
en torsdag, men Kalle påstår att det var en fredag,
ty alla stora olyckor hända på fredagarne, säger hon
— som sagdt, en dag gick jag å dref vid järnvägs-
stationen, det fanns en bärare där, som jag ville rita
af å införlifva med mitt porträttgalleri. Nå som jag
går å tittar, får jag höra svenska, äkta genuin stock-
holmska. Det klack till i mig, må ni tro, gossar,
jag hade ju inte hört en hemlandston på mången
god dag; också kilade jag genast åt det håll, där
mina landsmän borde vara. Mycket riktigt, där stod
en äldre herre, som bara svor, ett äldre fruntimmer,
som endast grät, å en ung flicka, som skrattade åt
alltihop. Jag såg genast, att någonting var i olag
å presenterade mig som landsman. Min själ höll
dom inte på att omfamna mig hela bundten, så
glada blefvo de öfver att få se en räddande ängel i
slokhatt å snedgångna skor. Så småningom fick jag
veta, hvilka de voro, å sedan herrn svurit en vers
till å frun gråtit en skvätt på köpet, talade de om,
hur de klifvit på orätt tåg å kommit hit ned i stäl-
let för att fara till Fontainebleau. Nog var det orgi-
nelt att fara genom halfva Frankrike utan att märka
någonting. — Nå gubben skulle naturligtvis klaga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:33:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jgpelle/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free