- Project Runeberg -  Pelle. En idyll /
7

(1895) Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för järnvägsstyrelsen, ja för själfva presidenten, om
så vore, men flickan bara skrattade åt hela tillställ-
ningen. Hon tyckte det var stil i den, å det tyckte
jag med. — Jag sa förstås åt dom, att taga saken
kallt, liksom Jakob Ärlig, då han brände sig på
soppan, å hur jag nu pratade, började gubben flina
han med. Sen stannade di några dagar i min stad,
å vi hade det riktigt småhärjigt för oss själfva. Men
inte kunde de stanna i evighet heller, å en vacker
dag var allt klart till uppbrott. Min själ gjorde det
inte riktigt ondt invärtes på mig, men ni ska inte
tro, att jag var kär i flickan. Inte, gossar, kär har
man allt varit åtskilliga gånger förut, nej det här
var etwas noch nie dagewesenes. — Nej men skål
på er, prissar, vi sitter ju å torkar, vet jag.

— Skål Pelle! — Å hon blef din fru?

— Jo jo men san! Sir ’u, när de farit sina färde,
kände jag mig ensam å olustig som en eremit i Sa-
hara å tyckte, att det var trist å började sucka å
titta på månen å jobba på alla möjliga sätt, som
men alltid gör då... du förstår. — Hör nu, herr
Skog, skulle inte vi två — hva? — Och innan den
stele kassören hunnit svara ett ord, stötte Pelle sitt
glas mot hans och fortsatte. — Skål på dig, Skog,
å tack ska du ha, bror.

— Tack, Pelle!

— Nå hur var det nu igen? — Jo jag blef led-
sen, olycklig och så vidare. — För att inte bli ännu
mer ledsen å olycklig for jag direkt till Paris å stöf-
lade upp på hotellet där de bodde. Gubben å gum-
man var borta, men pojken — jag menar förstås
flickan — satt hemma, å det var hufvudsaken. —
God dag, fröken! sa jag. — God dag, herr Gran-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:33:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jgpelle/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free